Luthersk eller fri som en fågel (fiktivt)


Att intervjua handlar om att förmedla och berätta. Inte så konstigt att Clary därför bad mig att intervjua min mamma. Inte för att jag har tänkt bli journalist utan bara för att jag var mest lämpad för detta.

Min mor är åttioett år. Varit med om en hel del i livet och helst före min födsel.

Jag hennes son har alltid undrat vad som gör henne till denna sköna och frispråkiga kvinna som hon är. Nappar på idén och åker hem på en weekend till min mor. Min älskade far lever tyvärr inte längre.

Min mor heter Anria. Bara det namnet är eget. Hon är född av sina svenska föräldrar Bo och Annika. Jag älskade min mormor över allt annat. Min morfar har jag inget minne av för han dog när jag var ett år i en bilolycka.

Jag ställer frågor till min mor Anria och hon berättar.

Som liten reste jag omkring mycket för mina föräldrar Annika och Bo var rastlösa av sig. Ibland både vi på ett kollektiv och ibland bodde vi i tält. Vi kunde även ibland bo i ett billigt pensionats rum.

Jag hörde aldrig min mor och far gräla. De var fullt upptagna med att upptäcka världen. Det är nästan konstigt att jag fick bli till när de var så nyfikna på allt världsligt.

Det var trångt många gånger men kärleksfullt. Lite oroligt blev det när jag skulle börja skolan för nu var de tvungna att vara kvar på orten eller i staden i ett helt år. Jag gick alltid i nya skolor för varje år som jag hade skolplikten.

Tur att jag var ett tryggt barn som hade sett och hört mycket plus att jag var mycket talför. Blev det bara en chans för att mobba mig så fick barnen på nöten varje gång. De började till och med att se upp till mig.

Värre var när skolplikten var över. Vad skulle jag nu ta mig till? Föräldrar som var rastlösa och jag vuxen och utan jobb.

Fast jag var inte rådvill och det har jag fått i arv efter mina föräldrar.

Snart hade jag ett jobb och mina föräldrar reste vidare. När jag hade jobbat precis i ett år i denna butik så började jag skruva på mig och längta ut.

Jag gick in till chefen och sa upp mig på momangen. Sa upp mitt rum som jag hyrde av en gammal tant. Reste till mina föräldrar.

Hade med mig goda vitsord från butiken plus hyrestanten så snart hade jag ett nytt jobb och ett nytt boende. Träffade mina föräldrar ett par gånger innan de reste vidare till en ny ort.

Varje dag kom det in en ung man som ville att jag skulle expediera honom. Jag vet inte hur många klädesplagg han köpte innan det sa klick även för mig.

Nu kom åter oron om att flytta efter ett år men nu kunde jag inte lämna din pappa, Steve. Vi flyttade ihop, förlovade och gifte oss. Snart var du kommen till jorden. En mer älskade son får ni leta efter.

Snart får jag budet att min pappa har dött i en bilolycka. Jag åker för att hämta hem min mor. Ordnar och fixar så att kistan och begravningen sker här där jag bor.

Snart hade min mor även en egen lägenhet. Det var svårt för henne att häva längtan efter din morfar plus längtan med att flytta. Tur att du fanns och även din lillasyster för ni gjorde mormors liv så levande glatt.

Även jag hade varje år ett sug att ge mig av men jag kom på knepet. Jag skulle inte vara som alla andra. Jag fortsatte att gå mina egna vägar. Sa saker som kändes rätta för mig. Klädde mig som jag själv ville. Följde inte modet. Jag var jag och jag ville utmärka mig genom att bara vara jag.

Du och din syster kanske har fått lida för att jag var den jag är?

Nej, inte alls! Vi var enbart stolta över dig för att du sa och var som du själv ville. Ditt klädintresse var unikt men mycket fint.

Jag fortsätter med att säga att jag älskar dig för ditt sätt att vara. Vackrare och ärligare mor får man leta efter. Älskar när du går med en färgstark turban runt ditt långa gråa hår. Dina färgstarka kaftaner får dina vackra ögon att lysa som vackraste stjärnor.

Steve, jag ångrar inget i mitt liv. Tänk att ligga på sin dödsbädd och ångra att man inte gjorde det och det. Det är inte jag. Dessutom är jag stolt över dig Steve och din lillasyster Saga för att ni båda också har gått rakryggade och säkra genom livet. Ni har som jag följt era impulser.

Behöver jag säga att denna artikel i vår landstidning gav mersmak. Min mamma blev intervjuad flera gånger om och hamnade till slut i teve.

Nu ligger hon begravd bredvid min pappa och jag är säker på att hon ler där hon är nu.


© Ljusletaren

21 oktober 2019