Jag kämpar med gråten (Fiktivt)


Med förfäran ser jag mig runt omkring. Ett stort kalhygge återigen.

Mitt inre gråter av sorg. Här har jag gått som barn bland björk och fura. Plockat mina bär. Lyssnat och sett på olika skogsfåglar.

Kvar är nu djupa spår efter skördare och skotare. Vissa kvistar är inte helt av utan sönderslitna och vassa som projektiler. Tänk om något djur spetsas på dessa kvistar?

Område efter område skördas. Helt öppet. Ingen vind som kan tas emot av skyddande skog. Öde och kalt. Inte ens ett djur vill vistas här. Mil efter mil. Pengarnas makt är stor.

Privata skogsägare försvarar sig med att så här har det alltid varit men det köper jag inte. Då fanns endast häst och vagn plus markägaren. Skogen togs ned på noga sätt. Det blev inte skövlingar av skogar. Större hyggen utfördes av lejt mansfolk.

Nog sjutton måste det väl gå att uppfinna något annat som gör så att skogen får vara kvar? Allt annat uppfinns. Kan vi åka till månen och mars så nog går det väl att uppfinna nya träslag av annat slag? Likaså papper med mera.

Jag kämpar med mitt inre för att förstå hur det har blivit så här men jag får det inte att gå ihop?

Nu är det dessutom så modernt att vi ska kunna skogsbada för att hämta kraft. Hur går det med det när skogar försvinner.

Alla vet hur skönt det är att gå bland skog och mylla och bara vara. Känna dofter av myr och växter. Höra fåglarnas kvittrande. Hitta en liten kallkälla. Gotta sig med naturens bär. Åka skidor bland vajande skogskronor. Allt detta blev borta i nafs med skördare och skotares hjälp.

En tröst i nöden är att det finns någon liten avvikelse i det hela. Det går att anlita hästar och vagn med förare plus en liten skördare för att gallra snyggt i sin privata skog. Hästar gödslar dessutom på ett naturligt sätt. Inga fula spår blir det i markerna. Skog som är kvar får växa sig raka och ståtliga.

Det suckas och det stönas över alla fulheter som kommer fram när skogar läggs ned. Ingen gör något mera. Finns en och annan ivrare som protesterar för att skog ska bevaras så att de stora skogsfåglarna ska få finnas kvar. Lyssnar de stora skogsbolagen på dessa människor. Nej.

Moder Jord vrålar av ilska men ingen bryr sig och snart är det försent!


© Ljusletaren

23 januari 2019