Farmor Lovisa (fiktivt)


Min älskade farmor kommer alltid vara i mitt minne. Egentligen sa hon inte så mycket utan bara fanns där för mig. Hennes lugn spred sig till mig. Älskade när hon tittade på mig med sina varma och kärleksfulla ögon. Älskade hennes ståtliga hållning när hon var i arbete, det lämnar inte mitt synfält någonsin.

Det gick lugnt till väga när hon jobbade med något. Det gällde vad än det var. Kossorna älskade när hon la sitt huvud mot deras kroppar. Säkert hade hon spillt några tårar på deras mjuka kroppar.

Farmor beklagade sig aldrig fast hon många gånger kanske skulle ha gjort det. Den Lutherska läran var att vara tyst och arbeta på.

Min farmor var troende på det sätt som gäller i dessa nya tider. Gick aldrig till någon religiös samling för hon trodde på Gud och livet. Vad skulle hon då göra i en samling med likasinnade? Trodde hon inte nog mycket fast hon gick hemma i sin jordbruksfastighet och bad, när något störde hennes tankar till obalans?

Jag går nu här på farmor och farfars marker. Molnen har skingrats och ladugården mellan träden belyses av en måne som tack vare diset ger månen en kantig gloria.

Hela jordbruksfastigheten med sina uthus ger mig en saknad som knappt går att ta på. Silverglansiga tårar ramlar ned på brevet som jag håller i min hand. Handstilen är ful och kantig men skrivet med en kraft som bär.

Farmor har skrivit ord till mig som får mitt hjärta att lätta. Så här lyder brevet:

Kära Agneta här sitter jag på hemmet och skriver. Tänker på dig som att du var mitt riktiga barnbarn. Vet att jag var snål med orden på den tiden men jag hoppas verkligen att du känner vad jag hade dig kär? Blodsband är inget som jag någonsin har trott på. Jag tror på arvet av kärlek. Du ska veta att jag tog dig an så fort jag fick se dig. Jag älskade när du såg allt jag gjorde och hur du själv ville göra som jag. Nu sitter jag här och saknar dig så mycket. Vet att du snart kommer för att hälsa på. Längtar. Du kommer inte att få detta brev nu utan jag har sagt att du ska få brevet när jag är borta.

Din farmor Lovisa

Älskade farmor Lovisa du ska bara veta vad jag ska göra med ditt brev. Jag ska rama in det och sätta upp det på köksväggen i vårt hus. Varje dag ska jag minnas dig och din kärlek till mig och hela livet.


Ljusletaren

© 5 mars 2020