Del 10

Själen är söndrig

Lis-Marie svävar mellan liv och död. Adriana är helt urlakad. Ser ut som ett spöke där hon sitter vid sin dotters sjuksäng. Personal och föräldrar vill att hon ska sova ett par timmar men hon vägrar gå från Lis-Maries säng.

Per-Erik är med sina morföräldrar. De går in till Ior och Goliat: Liksom sin mamma så finner Per-Erik tröst i djuren. Djuren stryker sina huvuden mot pojken. En av kattorna hoppar upp på Per-Eriks axel och jamar och stryker sig mot hans lena barnkind. Karo står tätt, tätt, ihop invid Per-Erik. Morföräldrarna ler. Det är som att se Adriana som liten.

Väl inne i det stora bondköket så ringer det. Det är från lasarettet. Lis-Marie har vaknat upp. Alla tre faller ned på knä och ber och tackar Gud. Inte för att de är religiösa men Gud finns alltid med om något händer.

Sköterskan hade sagt att värden för Lis-Marie verkade bra men än var det för tidigt att säga något. Lis-Marie sov igen men nu utan respirator. De hade fått Adriana att vila sig i vilorummet för patienter. De lovade att höra av sig om något mer skulle hända.

Nu firas det med varm mjölkchoklad och god hembakad limpa med ost på i mormor och morfars kök. Lille Per-Erik får mormor och morfar att skratta högt. Skönt att denna lille inte verkar ha tagit skada av det som har hänt tänker de båda.

Det går några dagar och Lis-Marie har repat sig mer och mer. Skottskadan läker men de har hittat andra saker. De har hittat en neurologisk skada och för det behöver Lis-Marie medicineras med livet ut.

Adriana är helt ur balans. Det har blivit för mycket av allt. Hon ber själv att få bli inlagd på psyket för att få vila ut och få hjälp och stöd för att komma vidare. Barnen bor hos sina morföräldrar.

Barnens farföräldrar ber att få träffa barnen. Adriana ber dem vänta tills hon blir starkare. Adriana vill berätta om deras pappa på ett skonsamt sätt. Hon vill inte att barnen ska bli chockade medan hon är inlagd på psyket. Farföräldrarna förstår.

Lis-Marie och Per-Erik är brunbrända av sina utevistelser. De pratar och skrattar. De älskar sina morföräldrar och alla djuren. När Adriana ska hämta hem dem så vill de stanna kvar.

Ja, stanna ett tag med barnen ber hennes föräldrar henne och så blir det.

Adriana är med barnen och djuren i stallet så mycket det går. Hon lär sina barn att sitta på Goliat. Hon leder båda barnen ut där de sitter på Goliat. Ior är med förstås. Det är som förr tänker Adriana glatt.

I sakta mak går de ned till sjön. Alla badar även Goliat och Ior. Solen smeker dem torra. Detta är sann lycka tänker Adriana som har en av sina bättre dagar.

Nu är det dags att packa för att åka hem till lägenheten. Morfar och mormor kramar om sina barnbarn och dotter och säger att ni måste komma hem till helgen. Det lovar Adriana.

Lis-Marie börjar krampa i bilen. Adriana ringer genast akuten. Ambulans möter upp dem efter vägen. De kör fort iväg med Lis-Marie.

Adriana har ringt föräldrarna och de är på väg till lasarettet. Adriana minns inte att hon körde efter ambulansen i hög fart men fram kom hon.

Morföräldrarna, farföräldrar och Adriana sitter i väntrummet och väntar på läkaren. In kommer läkaren och hans ansikte verkar inte som att det blir goda nyheter för dem att höra.


© Ann-Britt Berglund

21 januari 2021