Jag berättar om tant Amanda (fiktivt)

Tant Amanda ser ut som hon har sålt smöret och tappat pengarna. Hennes blick är klar men helt tom. Jag iakttar henne genom hennes lägenhetsruta. Ser hennes långa gråa hår var fäst i en fläta. Hårflätan ligger som en grå råttsvans mot hennes kutiga rygg. Tant Amanda är klädd i sina violetta kläder. Hennes ansikte är tomt. Helt utan uttryck och blicken är fjärrskådande.

Jag undrar i mitt stilla sinne om något har hänt? Kan det vara åldern som tar ut sin rätt? Ja, frågorna hopas kring mig.

Helt plötsligt vrider tant Amanda sitt huvud mot mig och blicken är klar och busig. Hon sätter upp sin hand och vinkar till mig. Jag skyndar mig in i hyreshuset. Lägenhetsdörren är öppen och tant Amanda tar vänligt emot den vackra blombuketten som jag har med.

Allt är framdukat på bordet som det vanligtvis är. Där finns goda små mackor tillsammans med det goda teet i tekannan.

Jag sätter blommorna i en vas intill de små och goda mackorna. Tant Amanda tackar så vänligt för blommorna under tiden som hon serverar mig mitt te.

Det blir en tystnad i köket som nästan går att ta på. Jag känner att något är fel. Jag är rädd om jag säger något att det kan bli fel så jag måste vänta ut tant Amanda. Det går några minuter som känns som långa timmar. Jag känner att det kryper i kroppen på mig. Då ser tant Amanda på mig med den där tomma blicken igen. Jag kan inte hålla mig och frågar på stört om något har hänt?

Tant Amanda rycker till och börjar berätta. Det ringde en person igår kväll till mig. Jag fick en stor chock. Kvinnan sa att hon var min dotter. Hon ville träffa mig. Jag blev så chockad att jag la på luren i örat på henne.

Du ska veta vad jag har gjort allt för att glömma detta. Inte ens min man visste något om detta. Mina barn vet inte heller något. Det var som det brukar en ungdomsförälskelse som rann ut i sanden. Jag blev gravid och visste att jag var tvungen att göra en abort. Det var väldigt svårt på den tiden att få tag i en seriös läkare men jag hade tur för jag sprang på min mosters man som var läkare.

Jag satte munkavel på Erik som han hette. Han lovade att hjälpa mig om jag kunde hjälpa honom med ett problem. Han hade en älskarinna som han var rädd att moster Greta skulle upptäcka. Kunde jag vara så snäll och göra mig bekant med älskarinnan så skulle deras fortsatta träffar gå bättre. Han skulle säga till sin fru att det var en kompis till mig som han hjälpte med olika läkarråd. Givetvis nappade jag på detta.

Viola hette denna nya vän. Hon fick mig på andra tankar och bad mig att adoptera mitt barn till henne för hon var steril. Hon ville inte bara ha mosters man utan även mitt barn. När barnet var fött flyttade hon från staden med mitt barn. Det blev även slut mellan henne och min mosters namn.

Jag har gjort allt för att glömma detta vackra barn. Hon var vacker som en ängel när jag fick se henne som hastigast. Mina känslor var i ett virrvarr. Jag visste att jag hade gjort rätt samtidigt som jag visste att det var fel.

Jonas och jag fick tre barn tillsammans och de är för mig guld värda liksom mina barnbarn och barnbarnsbarn. Hur ska jag kunna berätta om detta när min första dotter vill bli erkänd av sin egen familj?

Jag sa som mitt hjärta kände. Ingen kan döma dig för det du har gjort. Du har älskat din familj på ditt bästa sätt. Du har aldrig dömt någon utan har alltid haft ett skäl för att försvara den utsatte. Din fina medmänsklighet måste ha gått vidare till någon av de dina. Hann du skriva upp hennes telefonnummer? Nej, men det står nog på nummerpresentatören jag har.

Får jag hjälpa dig med att ringa till din dotter? Givetvis får du det säger tant Amanda med en klurig blick.

Jag ringer och en behagfull röst svarar att det är Sara och undrar vem hon pratar med. Jag förklarar att jag är en god vän till tant Amanda och berättar om vilken chock hon fick igår då hon ringde. Jag berättar på om det jag nyss har fått veta och vi bestämmer att hon ska besöka tant Amanda nu på lördag. Jag lovar att bjuda in hennes barn till denna träff.

Nu är det lördag och tant Amanda och jag och hennes tre barn plus ett barnbarn sitter och väntar på Sara.

Vi ser en kvinna i pensionsåldern komma gåendes utanför tant Amandas fönster. Det är en kopia av tant Amanda. Alla drar efter en djup och förvånad inandning.

Strax ringer det på dörren och jag går och öppnar. Måste bara få krama om dig Sara för du är så lik din riktiga mamma. Vi går in i köket. Tant Amanda bara tittar på Sara och tårarna rinner av glädje på de båda. Så vacker du är säger tant Amanda. Barnen tittar på sin halvsyster och gillar det de ser. Barnbarnet Sigge rusar fram och kramar om Sara. Säger välkommen till familjen.

Alla hämningar släpper. Det gråts, det skrattas, de pratas, de kramas och gråter och skrattar igen. Sara känner sig lycklig för detta fina mottagande. Tant Amanda går inte att känna igen. Det är som hon har fått Guds bästa gåva.

Ja, det finns mycket mer att säga om detta men det tar vi en annan gång.

© Ann-Britt Berglund

17 november 2020