Kroppen lyder inte Laura (Fiktivt)


Vilken natt det hade varit. Värken hade väckt henne tidigt. Styvt i alla leder och det värkte som bara den. Laura hade vänt sig hit och dit och snart hade hon även och ofrivilligt väckt sin man Tage.

Men Laura har du ont nu igen? Kan jag göra något för dig? Ja, tack om du vill lägga din hand på ett av mina knän. Din hands värme och din närhet lättar lite.

Snart hade Tage somnat och handen var borta från hennes onda knä.

Laura blev till slut så less på värken så hon gick upp för att ta sina värktabletter för att sen lägga sig igen. Det blev många tankar som gicks igenom innan en lätt sömn infann sig.

Vaknar igen. Tittar på klockan. Ingen idé att sova när det värker på detta vis. Går ut efter lokaltidningen som finns en bit bort vid allas postlådeställ. Hunden följer med för att göra sina morgonbestyr.

Perkulatorn ska sättas på men hennes fingrar vill inte lyda. Hon försöker att knäppa på Perkulatorns knapp flera gånger men hon orkar inte trycka på knappen.

Det blåser och yr snö ute och det är nog det som har bidragit till att värken är värre än vanligt.

Hon vill inte väcka Tage så hon får vara utan kaffe ett tag till.

Kryper ned i en fåtölj och drar en filt över sig. Inte bekvämt alls. Upp och hoppa, går och går, fram och tillbaka. Hunden undrar riktigt vad hon gör så Laura ler och börjar prata mjukt med honom.

Nu har Tage vaknat och kaffet är påsatt och klart.

Efter kaffet och någon macka så känns allt lite bättre.

Laura kan till och med bläddra i sin lokaltidning. Hon vet också med sig att allt blir bättre om någon dag bara hon tillåter sig att vara i stillhet.

Den som lever med värk hittar alltid ljuspunkter och olika sätt för att härda ut. Det finns alltid de som har det värre än vad hon har, säger hon ofta. Humorn är också ett viktigt vapen att bidra med.

Värst är det med alla dessa människor som inte ser hur hon brukar må. De ser henne bara när hon mår bättre och därför förstår de inte hur värken kan vara.


© Ljusletaren

20 mars 2019