Tro inte att du vet bäst själv (fiktivt)


Tung i skallen. Vill inte vakna. Vill ligga kvar i sängen. Klockan ringer och ringer och Mia trycker av och trycker av väckarklockan. Till slut måste hon bara gå upp för att hinna i tid till jobbet som numera är sittandes framför hennes egen dator.

Mia kravlar sig ur sängen. Huvudet dunkar frenetiskt. Smaken i munnen är ofräsch. Tittar sig i spegeln på väg in till badrummet. Håret står ut åt alla håll. Hon är likblek och blå under ögonen. Allmäntillståndet är inte alls bra.

Fort kissar hon, tvättar sig, borstar tänderna, kammar sig och tittar sig sen i spegeln igen. Inte helt okej.

Plötsligt vrider hon sig i smärtor. Ska magen börja nu också? Räcker det inte med huvudvärk? Plötsligt rasar hon ihop på badrumsgolvet.

Hon blir borta i någon minut.

Kravlar sig upp och kryper in i köket där mobilen ligger. Drar i duken och fångar mobilen i luften. Stönar till av smärta. Ser knappt siffrorna som hon trycker in i mobilen.

En kvinna svarar: 112

Vad har hänt?

Mia berättar att hon har svimmat och att hon har svårt att se på grund av huvudvärken. Har ont i magen och i hela kroppen. Plötsligt börjar Mia att torrhosta.

Den kvinnliga operatören frågar Mia om hon har träffat många människor så här i Coronatider. Ja i förrgår satt vi på ett fik inne i staden. Vi vill gynna ägaren via att fika där. Vi satt tätt ihop. Vi är ju unga och tillhör inte riskgruppen svarar Mia.

Den kvinnliga operatören säger att Mia skulle ha ringt 1177 istället men nu när hon är i så dålig ska operatören genast skicka en ambulans.

Ambulansmännen ser ut som att de kommer från Mars. Munskydd, visir och speciella kläderl. De undersöker Mia fort och inser att det mest troligt är Corona.

Mia är inte medveten om vad som händer. Hon bara slocknar och är i ett stort och tungt mörker. Vansinniga ansikten dyker upp. Liemannen står där med sin lie för att hämta hem henne.

På ett konstigt sätt så kommer Mias envishet in i bilden. Hon kämpar och kämpar för att hålla sig kvar i livet. När mardrömmarna återkommer igen och igen så säger hon högt att de ska försvinna i Jesu och Guds namn.

Till slut så drömmer Mia bara ljusa och lätta drömmar. Hon börjar höra röster från änglar som jobbar med henne. Till slut slår Mia upp sina ögon.

Var är jag?

En mänsklig ängel säger att hon ligger på intensiven. Hon har klarat av att brottas med Corona i många dagar. Men du vann, säger den mänskliga ängeln.

När doktorn har tittat på henne så skjutsas hon upp till en annan avdelning.

Efter några dagar på denna avdelning får Mia åka hem.

Hela lägenheten är full av blommor som välkomnar henne. Mias mamma har lagat mat som finns i kyl och frys.

Aldrig mera ska Mia trotsa Folkhälsomyndigheternas råd. För att brottas med döden är inget hon vill uppleva igen.


© Ljusletaren

25 april 2020