Del 17

Bröllop

Adriana har haft flera möten och kontakter med olika professionella människor för att undvika mer kontakt med Bo under sitt liv. Hon förstår att det är svårt att skydda henne helt men hon vägrar att fly ännu mera. Det känns ändå tryggt att veta att hon kan nå människor snabbt vid eventuell kontakt med Bo.

Bo får återigen ett kännbart fängelsestraff och nu äntligen så är det ett krav att han ska prata igenom sina återfall med psykiatriker.

Bos föräldrar vet inte hur mycket de ska be om förlåtelse till Adriana och Åke för det som deras son har gjort. Adriana förmanar dem och säger att det inte är ert fel. Snälla ni kommer ni upp till sommaren när Lis-Marie ska gifta sig. Det tackar de ödmjukt ja till.

Ja, Adriana och Åke tog det beslutet att de har tröttnat på att vara rädda och ska stanna där de är. Deras barn trivs också där när de kommer på besök.

Det är stort att det ska bli bröllop i deras hus. Det är tänkt att Lis-Marie och hennes Kurt ska gifta sig invid båtbryggan nedför deras hus.

Det är mycket som ska förberedas inför sommarens bröllop. Åkes barn är givetvis med och klurar ihop olika fina saker. Per-Erik ska sjunga och spela. Det var en överraskning för Adriana att hennes son har de gåvorna.

Hela huset luktar av mat och bak. I verkstaden sågas det och hyvlas. Bakom utedasset sitter Per-Erik och tränar igenom sina tänkta låtar.

Sommaren är varm och solen gassar som aldrig förr. Myggorna är bitska men de har ju ett lusthus med myggnät så de blir väl skyddade från deras blodtörst. Paret ska vigas mitt på dagen och då är myggorna mindre på hugget. En och annan broms får de räkna med.

Nu är deras bryggasnart full med olika små båtar. Ute på sjön så kommer det mer gäster allt eftersom.

Prästen är så fin där han går i sin vackra vita kåpa med bibeln i sin hand. Nu kommer paret ut från huset. Åke för Lis-Marie fram i lövad gång. Där framme med prästen står Kurt. Per-Erik spelar Bröllopsmarsch ur ”Ett bondbröllop”.

Brudparet är så vackert. Lis-Marie ser ut som en ängel i vitt. Långt ljus hår täcks av en skir slöja som glittrar i kapp med solens strålar. Kurt så lång och vacker i svart smoking. Han mörka hår skiftar i blått. Brudparet strålar.

Adriana gråter och kan inte fatta att detta vackra barn är hennes och enbart hennes.

Vilken glad fest det blev. Alla var på topphumör. De vinkade glatt av brudparet då de hämtades med motorbåt för att köras över till andra sidan. Brudparet skulle ligga på hotell i natt. Det var en bröllopsgåva från Adriana och Åke.

Farmor och farfar kunde inte tacka Adriana och Åke nog för att de fick se detta. Adrianas mamma var helt tyst. Hon levde numera i en annan värld men hennes ögon lyste av glädje. Adriana kunde svära på att hennes mamma var med i deras värld för ett ögonblick.

Bröllopsparet var överlyckligt för alla bröllopspresenter men när Åke gick efter sin present. Då tystnade de. Det var en handgjord vagga med vackra ornament på. De bara gapade av glädje.

Det blev en fin morgon dagen efter med massor av mat och glädje innan gästerna bröt upp en efter en. Detta bröllop skulle det pratas länge om.

De hämtade bröllopsparet på eftermiddagen på andra sidan sjön. Deras ögon glittrade av nyförälskelse. De kunde inte hålla sig längre. Vi tänkte vänta med detta men efter den fina gåvan vi fick av Åke igår så ska ni få veta att ni ska bli mormor och morfar.

Adriana blev varm av glädje. Åke strålar. Livet har återigen vänts till att bli lyckligt.

Även Per-Erik får veta att han ska bli morbror men han blir inte glad. Försöker att inte visa det. Han känner sig utanför för han har ingen vid sin sida.

Ingen märker att hans blick blir sorgsen.


© Ann-Britt Berglund

8 februari 2021