Bortplockat men nostalgin finns ändå kvar (fiktivt)


Äntligen ska jag komma till skott. Har tänkt på detta i så många år men det har inte blivit av. Jag ska städa upp i uteboden. Där finns möbler och kartonger sedan lång tid tillbaka.

Jag går ut till utomhuslängan och öppnar dörren in till utebodan. Det finns kartonger staplade på varandra. De är märkta med vad de innehåller. Hurra vad glad jag blev!

Ut med några kartonger i solskenet. Nu finns det bara staplade möbler kvar inne i boden. Det första som jag ser är ett gammalt teakbord. Ropar på maken och vi bär ut bordet.

Fullt av vita fläckar av för varma koppar plus något svart märke av någon cigarett eller om det är av en pipa?

Nostalgin slår till. Jag förstår varför jag inte har gjort mig av med detta bord. Jag ser allt framför mig som i en film.

Där sitter pappa i soffan med sin pipa och röker. Mitt emot sitter mamma med sin virkning. Till höger om pappa sitter min bror med en cigarett i sin hand. Till vänster om pappa sitter jag med en kopp kaffe i min hand.

Teven brusar hemtrevligt. Programmen är svart och vitt i teven på denna tid. Tror det visas Hylands Hörna på teve. Jag ställer ned min varma kopp på teakbordet. Mamma är så inne i programmet att hon inte märker det för annars brukar hon säga att jag inte får göra mer vita fläckar på bordet.

Spelar ingen roll att mamma gnuggar på de vita fläckarna för dem är strax tillbaka. Det är inte bara jag som ställer varma koppar direkt på bordet för det gör alla i familjen utom mamma.

Måste bara spara detta bord!

Jag kilar snabbt i väg och in i bodan efter en kartong märkt med kaffekoppar och fat. Öppnar kartongen och hittar genast kaffekoppen jag söker. En stor röd ros finns på den beige koppen plus en guldkant längst upp. Den är lite naggad i kanterna men det är dessa kaffekoppar som jag minns bäst.

Öppnar en kartong till och minnen flödar över mig.

Reser mig till slut upp och går in och tittar på möblerna. Där finns mormors gungstol. Där finns pappas mjölkpall och så vidare.

Maken frågar om jag vill ha hjälp med att köra detta till Röda Korset? Det är med vemod jag vill skiljas från dessa saker men vet med mig innerst att det inte går att spara på allt.

Jag tar till vara på vissa saker som jag vill måla om. En kaffekopp spar jag av nostalgiska skäl. Teakbordet spar jag också för att ha ute som ett planteringsbord under sommaren.

Min lilla kaktus ska få bo i min egen kopp sedan barndomen.

Solen skiner, nyutslagen grönska, fåglarna kvittar. Min gråt rinner av tacksamhet nedför mina kinder.

Tänk så skönt det var att få återvända till mitt barndomshem i tanken.


© Ljusletaren

15 maj 2019