@ Ljusletaren


Hur ska jag göra? (Fiktivt)


Anna-Karin är totalt vimsig och vet varken ut eller in. Vilka beslut ska hon ta? Hon räknar fram en budget som gör att hon klarar av att bo i dessa två hus som är till salu.

Ska hon satsa på att bo lite dyrare och få en bedårande utsikt Plus att allt är tipp topp inne?

Eller ska hon satsa på att bo i ett litet torp där hon kan elda med egen ved? Allt är skavt och nött i torpet men allt andas av en friskt härlig hemkänsla.

Anna-Karin får inte bo kvar i detta rivningshus längre. Hon och de få som bor i detta fallfärdiga hus ska flytta och det snarast.

Anna-Karin kliar sig i hårbotten och känner suget i magen som bevisar att detta är svårt. Ingen kan hon råda för hon är vuxen och måste ta egna beslut.

Tittar sig omkring i sin lägenhet. Tittar på sina skamfilade möbler. Ser de fräscha tygerna som är draperade lite varstans på möblerna.

Tänker sen att det lilla arvet jag fick efter farbror Kalle räcker till insatsen till det fräscha lilla huset på höjden med underbar utsikt.

Köper jag torpet med sina skavanker får jag över pengar. Då kan jag kan om jag vill köpa nya möbler.

Fasen också att jag måste ta mina egna beslut. Tänk så enkelt om någon kunde bestämma för mig och jag sen kunde skylla på den personen att det blev fel.

Vad är viktigare? Ett hus som betalar sig tillbaka vid en eventuell försäljning eller ett torp som hon redan älskade från första stund? Anna-Karin vet att det blir en förlustaffär med det torpet men samtidigt får hon pengar över från farbror Kalles arv.

Anna-Karin ställer sig upp. Väger sin tyngd på den ena foten för att sedan ändra fot för att väga sin tyngd mot den andra foten.

Börjar sen skratta hjärtligt. Ska mina fötter få bestämma min värld? Anna-Karin tar sig för magen och skrattar så tårarna sprutar.

Tänker på drömmen som hon hade natten till idag. Där visades björkar upp. Hon såg gallringar som kunde räcka för ved hela året. Hon hade sett sedlar ligga i en tjock bunt i sin plånbok. Värmen hade värmt henne gosigt röd.

Hon hade redan bestämt sig. Det får bli torpet för det sade hennes dröm henne natten till idag.

Otäckt att skriva på köpeavtalet men det kändes rätt. Anna-Karin hade förmånen att få flytta in direkt i torpet. Hade hon köpt det toppmoderna huset hade hon fått vänta i tre månader för att få flytta in. Var skulle hon då ha bott under den tiden?

Sakta kör Anna-Karin upp till sitt torp. Bakom hennes lilla röda bubbla finns ett släp med hennes möbler. Det var sista flytt lasset som kördes upp till torpet.

Det sprakar i spisen. Hennes kisse jamar vänligt och inbjudande när hon kommer hem. Den lilla hunden studsar ut från bilen och rakt in i köket..

Anna-Karin är lycklig. Pengar på kontot finns kvar. Gallra björkskog är inget hinder för en kvinna som inte är rädd för utmaningar.

Hon följde sitt hjärta och tog rätt beslut.


© Ljusletaren

2 maj 2020