Chokladasken (fiktivt)


Paradisasken är gyllengul och har den vanliga loggan på sin ask. Skyddspappret är borta och många bitar är redan uppätna.

Men det finns ett lager till med underbart god choklad.

Har lovat mig själv att inte äta mera av denna frestande och goda choklad. Blev för mycket av det goda och chokladen står mig nästan upp i halsen.

Snurrar på mitt vinglas med rött i. Tittar längtansfullt till bordet där chokladasken står. Bredvid står även en full skål med spröda och goda lättsaltade potatischips.

Nej, säger samvetet.

Ställer ned mitt vinglas och tar upp min kära bok istället.

Kan inte koncentrera mig på bokens text. Inom mig ropar en svag röst på choklad eller chips eller varför inte smaka på dem båda.

Huvudpersonen i boken gör allt för att locka mig in till hennes värld.

Jag ställer mig upp och går och fyller på mera vin i mitt glas för här ska mysas och utan snask och chips.

Choklad passar bra till vin grymtar min inre röst. Dessutom så smakar även salt bra till vin.

Jag ropar frustrerat och högt: NEJ

Sa du något säger maken från ett annat rum. Nej, det var inget säger jag. Läste bara något otäckt. Se där är en nödlögn också. Vart är jag på väg?

Brer om mig med ullfilten och lägger upp mina fötter på fotpallen. Smuttar lite rödvin. Lutar mig skönt tillbaka i fåtöljen och läser en sida. Då är rösten där igen. Den där vita chokladen med det bruna inuti som du gillar så mycket.

NEJ skriker jag.

Nu kommer maken in i vardagsrummet. Slår på teven. Smaskar i sig lite choklad och tar sedan några chips. Han är sedan helt försjunken i sporten som visas i teven.

Ska låta bli, var mitt löfte men …

Bara en bit, bara en enda liten bit. Smakar ljuvligt säger rösten. Okej då!

Mera skriker den inre rösten inom mig, mera och gärna ett lite chips efter det.

Var tog min karaktär vägen?

Första biten är alltid delikat och varför stannade jag inte med den biten?

Sitter här och mår urk av sött och salt. Vinet har dessutom gett mig känningar av sur mage. Hur kan jag vara så lättlurad?

Nästa gång då ska jag banne mig stå emot.


© Ljusletaren

30 december 2018