Det är kö (fiktivt)


Siri står inne i en affär och tittar mycket intresserat på personer som står i kön liksom hon själv. Tänk så olika vi alla ser ut men ändå är vi så lika. Alla vi har en gemensam nämnare, för vi kommer från ett ursprung.

Tanten i kön är kort och tjock. Ser hurtfrisk ut. Hennes blick är ungdomlig och busig.

Den unga grabben med de nedhasade jeansen som visar märket på hans kalsonger ser tuff ut med alla sina tatueringar. Men ack vad jag bedrog mig för han frågade tanten som verkade svimfärdig bakom honom i kön om hon ville byta plats med honom. Det ville tanten.

Mannen med sin stora airbag till mage skrattar och vill hålla alla oss i kön på bra humör. Han är en pärla som får igång oss alla.

De två expediterna försöker så gott det går att vara ödmjukt trevliga mot sina kunder. Visst hör jag i kön bakom mig att de kunde snabba på lite men alla bör få den hjälp de vill ha, tänker jag.

Minuterna segar sig fram och många i kön börjar skruva på sig. Varmt är det också med att ha dessa tjocka vinterkläder på. Det är nästan så jag kan ta på den där känslan ”Fy vad jag är less på att vänta”.

In i butiken kommer nu en dam i päls med knallröda målade läppar. Luktar kraftigt av parfym runtom henne. Hon nonchalerar hela kön och går fram och ställer sig vid disken. Säger att nu är det hennes tur. En av expediterna tittar på henne och frågar efter hennes nummerlapp. Jag behöver ingen nummerlapp för ni ska hjälpa mig NU. Nej, säger expediten. Du får göra som alla andra och ta en nummerlapp och ställa dig längst bak i kön. Kvinnan snörper på munnen och jag ler i mjugg.

Snart är det min tur att bli expedierad. Det går fort och säkert för expediten är kunnig och lyhörd för mina önskemål.

Innan jag lämnar butiken hör jag hur kvinnan i pälsen försöker köpslå sig en bättre plats i kön. Det sista jag hör innan jag går ut är att hon får nej efter nej. Bra tänker jag för alla är vi lika mycket värda och ingen vill vänta längre än nödvändigt i kön.


@ Ljusletaren

17 mars 2020