Sorgen biter en stor bit av hennes själ (fiktivt)

Linnea känner att det har blivit för mycket. Hon är helt däckad av alla prövningar som hon har fått gå igenom. Det har varit stora tragedier med bilolycka, cancer, spädbarnsdöd och mycket mera.

Begravning efter begravning har hon fått vara närvarande vid. Försökt att se meningen med att så många av hennes kära har gått över till den andra sidan.

Släkten har minskat drastiskt och snart är det bara hon kvar. Sorgen vill boa in sig i hennes hjärta men hon vägrar att ge upp.

Ljuset speglar sig i hennes inre. Linnea känner att det är dags att lära sig leva. Leva fullt ut! Inte tänka så jädra mycket på allt som har förändras.

Andra dör men jag själv måste inte dö!

Tittar man sig omkring så ser man mer människor som är prövade. De har trots allt hittat olika sätt för att överleva.

Bittra människor är svåra att hantera och så vägrar Linnea bli.

Det som är negativt är inte bra att umgås med. Människor som spyr galla över allt och alla de sorteras bort.

Leve kärleken!

Kärleken till livet är ett kall som alla ska förvalta väl. Linnea beundrar människor som är prövade men ändå ser lyckan med att leva vidare.

Linnea erkänner för sig själv att det tar ont att vara bland de sista i hennes släktled. Men samtidigt vet hon med sig att det är en mening med allt.

Människan ska lära sig många saker under en levnad. Det går inte att bara dansa fram på linan. Alla har något tungt som de bär med sig så Linnea är inte ensam med att känna tung sorg.

Ja, när Linnea tänker efter så känns det som hon har levt genom tusen liv.

Minns kloka ord som hon har läst.” Du kan leva eller dö”. Inte vill hon dö för det finns så mycket kvar att upptäcka av livet.

Så länge knoppen och kroppen plus själen vill vara tillsammans så kan hon ”banne” mig leva.

Linnea har i allra högsta grad konsten att ge och få av andra människor så hon fortsätter att ro sin skuta fram på lugna och stormande vatten. Än ska hon inte gå i hamn.


@ Ljusletaren

19 februari 2020