Kylan ställer till det (Fiktivt)


Kung Bore har ställt till det. Vi är nu inne på den tredje veckan med denna iskyla och det har gett oönskat resultat.

Jag skulle göra de vanliga morgonsysslorna i morse men där gick jag allt bet. Inget vatten! Vattnet hade frusit! Jag kliar mig fundersamt på huvudet och står helt ställd ett litet tag.

Fast nu har jag vaknat till ordentligt och tankarna flyter på lite bättre. Vattnets ingång till huset finns att hitta in till duschrummet.

Heta varma trasor kanske kan lösa upp denna ispropp? Lite långsökt att ta in snö och tina. Bättre då att gå och väcka grannen för att låna vatten till vår stora dunk.

Minus trettiofem grader kallt. Gäller att klä på sig ordentligt innan jag går över till grannen. Bäst att ringa och väcka henne först.

Ringer och ringer men inget svar. Provar att ringa en en sista gång och då svarar en genomtrött röst ”Hallå”.

Jag förklarar mitt problem och grannen lovar att låsa upp dörren. Jag hittar själv i deras tvättrum och börjar fylla på med vatten i min stora dunk.

Ilar fort hem och på med pannor på spisen. Tar av mig ytterkläderna. Letar fram trasor. Nu ska jag verkligen lösa upp denna ispropp.

Trasa efter trasa byts ut på röret i duschrummet. Jag hör hur det sprakar i rören. Skyndar mig till badrummet för att kolla om vattnet kommer. Bara någon enstaka droppe kommer fram.

Lämnar badrumskranen öppen och fortsätter återigen med mina varma trasor på röret. Då hörs ett stort knak och jag hör hur vatten börjar forsa där inne i tvättstället. Fortsätter ändå ett tag till med mina varma trasor.

Vrider nu på elementet lite extra i duschrummet. Hittar även lite Gullfiber i garaget och täcker ingångsröret med det.

Nu kan jag tvätta mig. Koka mitt te. Läsa tidningen. Ge hunden friskt vatten. Lycka.

Älskar ordet ”Kan själv” … kanske inte alltid men att försöka är ändå bra livsregel.


© Ljusletaren

30 januari 2019