Saknad (Fiktivt)

Det är kyrkhelg och de små kyrkstugorna öppnas upp. Den vita kyrkan stoltserar vackert i hela byn. Orten lever upp på ett fantastiskt sätt. Det skrattas och minnen staplas upp på rad. Hemgjort fika bjuds det allt på. Trångt men hjärtligt. Det sprakar ljuvligt från olika spishärder.

I denna stuga som jag besöker är det avskilda bostäder för fyra rum. Servicestugan ligger precis utanför. Där hämtar man sitt vatten och där finns också toaletter.

Hela helgen har varit underbar för dessa två systrar. De har fått Guds ord och de har fått träffa sina vänner för att utbyta lite lättsamt skvaller.

Det är nu mysteriet börjar för en behå är saknad. Ägaren letar febrilt och även hennes lillasyster hjälper till. Jag kommer för att hämta hem dessa två systrar för hemfärd.

Givetvis är jag också med på jakten efter behån. Ett enda rum att försvinna i. Vi tycker det är konstigt men lyfter och söker i varje skrymsele.

Då hör vi ett skratt. Ägaren har hittat sin behå. Vi frågar nyfiket var den var?

Ägaren skrattar så tårarna rinner. Den satt fast under min byst. Så komiskt att vi också skrattar med. Försvunnen men ändå inte försvunnen, tårarna sprutar fram av våra skratt.

Nu sitter behån på där den ska vara och vi fortsätter med att bära ut saker till min bil.

Inte nog med det. Väl hemma hos första kvinnan är det isigt så hemskt men upp med bilen på tomten kom jag. Skulle skynda mig ut för att öppna dörren till denna underbara kvinna. Då slogs mina fötter bort och jag hamnade delvis under bilen. Ännu mera skratt efter de båda kvinnorna hade frågat mig hur det gick.

Hem med nästa kvinna och vinkar sen glatt adjö. Tänker för mig själv att dessa kvinnor fick då en riktigt fin Påskvecka med ljus och skratt.

Dessa små kyrkstugor lever kvar ännu idag och det är bra. Men om det är lika många som kyrkar idag det tror jag inte.


© Ann-Britt Berglund

29 april 2021