Du förstörde så mycket för så många. (Fiktivt)


Måste få säga att det tar lite tid att få sina ord präntade på ett papper. Fast nu är jag äntligen framme och sitter skönt på din vänstra axel.

Allt började när jag var fem år. Det var då som hela världen vändes upp och ned för mig. Det gick inte att skydda mig längre för nu var det mer än kris.

Vaknade på natten och såg hur min pappa slog min mamma. Han slog henne med en livrem. Hon blödde från ett sår på läppen och hela hennes rygg var randig efter slag.

Jag skrek rakt ut; ”Vad gör du pappa”. Pappa stannade upp ett tag innan han fortsatte att slå mamma. Jag sprang fram till dem och höll fast pappas ben. Jag skrek och grät. Jag bet honom i benet men då sparkade han mig rakt in i en vägg. Jag hörde kraset och insåg att något hade gått sönder.

Mamma skrek och försökte ta sig till mig där jag låg på golvet men pappa var ursinnig och stark. Min lillebror hade vaknat och stod i dörröppningen med sin nalle. Jag ville dit och skydda honom men det gick inte.

Mamma svimmade av och pappa lyfte upp lillebror men han var livrädd och sprang till mig. Då blev pappa så arg att han knuffade omkull lillebror och gav han honom en örfil.

Nu ligger vi tre stycken på golvet. Mamma gick inte att få kontakt med och pappa brydde sig inte alls. Till slut gick han på toaletten och då kröp jag fram till mamma och tog hennes mobil och ringde 112. Jag sa vår adress och kom fort innan pappa slår ihjäl oss. Just nu är han på toaletten.

Pappa kommer ut från toaletten och sliter mammas mobil ur min hand. Vem har du ringt? Ingen svarade jag. Pappa måttar ett slag till och träffar min haka.

Snart ringer det på dörren och pappa vägrar att öppna dörren.

Pappa ser hur poliserna tittar in genom fönstret och hur de ser att vi ligger på golvet. De riktar sin pistol mot pappa och säger att han ska öppna dörren annars skjuter de honom.

Pappa vägrar och tar upp lillebror i sin famn. Lillebror gallskriker av rädsla.

Då öppnas ytterdörren och poliser rusar in. Pappa blev så handlingsförlamad att han släppte lillebror med en duns.

Polis och sjukvårdare finns nu hos oss. Jag och lillebror får åka i samma ambulans men mamma får åka ensam i sin ambulans.

Mitt högra ben var brutet. Fick också kraftig käksmäll och är öm och blå. Lillebror var blå på kroppen och livrädd. Ropade på mamma hela tiden.

Mamma min stackars mamma hade fått allvarliga skador och skulle hamna i rullstol.

Det blev rättegång och det blev fängelse för min pappa. Mamma och han skildes och vi flyttade från vårt hus till en lägenhet.

Sedan fick vi höra att pappa hade gift om sig och fått nya barn. De bodde på annan ort numera. Efter några år hörde vi att pappa hade sparkat ihjäl sin nya fru och hans nya barn fick då skilda fosterfamiljer.

Min uppväxt blev trots allt bra. Mamma var en fena på att ta sig fram med rullstolen. Lillebror blev sen i sin utveckling men nu är han i kapp med sin ålder.

Jag är väldigt noga med mina män. Sällskapat med några men har inte haft kraften att gå vidare med någon av dem.

Jag blev polis för jag vill skydda kvinnor och barn. Nu har jag även träffat en underbar man från det sociala. Han låter mig ta mina egna steg för att gå honom till mötes. Livet känns bra trots allt!


@ Ann-Britt Berglund

21 februari 2020