Tack för att ni ”mina barn” finns.


Att se upp till en äldre person är väldigt viktigt. Bara att bli älskad så där enormt mycket är stort. Idag i Skrivpuffen ska vi skriva om ordet mormor. Finns hur mycket som helst att skriva om henne. Jag bara ler när jag tänker på min mormor.

Dessvärre kanske inte alla har haft turen att växa upp med en mormor, morfar eller farmor och farfar varför då slita upp denna text med att skriva om det.

Lika viktigt är att minnas en speciell person som står dig nära eller har stått dig nära. Kan vara allt från en släkting till en moster, tant eller en lärare och så vidare.

Bara den känslan att någon ler och pratar glatt med dig. Vill ta dig i sin famn. Bråkar lite snällt med dig för att du ska ta på dig vantarna i kylan eller så.

Minns en speciell episod. Det spöregnade och jag såg en pojke som gick utan regnkläder. Innan jag hann säga något sa han, jag glömde mina regnkläder på skolan igår. Jag log tyst för mig själv.

Barn ger så mycket. Jag är tacksam för de barn som har funnits och som finns i min närhet. Det de har gett av sig själva till mig det lever jag mycket länge på.

Till och med när de är vuxna så följer jag villigt med för att höra om vad som händer och sker med ”mina barn.” Hörde ni vad jag sa ”mina barn” nu ler jag stort och minns ännu mer av små söta episoder.

Undra om dessa barn förstår hur älskade de är? Det vet jag inte men jag tar ändå dessa barn till mitt hjärta. Jag gråter inombords om något hemskt skulle hända något av dem.

Tänk vad de har berättat saker. Tänk vad de har skrattat. Tänk vad deras leende har gett mig mycket. Tänk vad de växer fort.

Ni ”mina barn” som läser detta, glöm inte av att jag älskar er alla. Ni är speciella för mig på era egna sätt.

/kram


© Ljusletaren

28 januari 2019