Slanten (fiktivt) 

Den svettiga lilla barnhanden sträcktes upp mot mig i kiosköppningen. Hon nådde knappt upp till luckan. I sin hand hade hon en tiokrona. Med bestämd röst sa hon att hon ville ha en liten chipspåse.

Vi bytte peng mot chipspåse. Jag såg hur flickan sneglade begärligt mot kokostopparna under plastlocket.

Var bara tvungen att fråga flickan om hon gillade kokosbollar. Ja, det är det bästa jag vet plus chips. Jag har fått denna slant av min morfar. Fast det var svårt att bestämma vad jag ville köpa.

Vill du göra mig en tjänst så kan du få en kokosboll? Mamma har sagt att jag får inte ta emot något av främmande människor. Jag får inte heller följa med dem.

Flickan var så söt och mitt hjärta smälte. Jag frågade om hon ville ha en kokosboll ändå?

Jag springer hem och frågar mamma sa hon och sprang i väg.

Snart var hon där igen men nu med sin morfar. Han ler igenkännande mot mig. Berättar att de inom familjen är mycket noga att upplysa lilla Klara om vad som är rätt eller fel.

Klaras morfar ger Klara en slant till så att hon kan köpa en kokosboll.

Jag blir så glad av att möta sådana här fina personer som vill visa detta barn, vad som är rätt eller fel.

Ja, detta med kiosk och småpengar är på väg bort för alltid. Inom ett år finns inte heller min kiosk kvar men en massa minnen har jag att leva på.

@ Ljusletaren 

21 mars 2020