Matilda

Det hänger en oro av halm i fönstret i mitt kök. Jag är så rädd om den för den är gjord av min mormorsmor Matilda. Helst skulle en oro hänga i ett kvinnohår för att lätt kunna svänga i olika drag för att snärja fast onda andar. Men min oro har tappat sitt hårstrå och hänger därför i en gammal sytråd. Matilda visste med sig att hon såg saker som inte andra såg. Hon bodde på toppen av en kulle i Bergslagen. Min mamma sa att det var läskigt att vara där när åskan gick. De såg hur blixten följde kulledningen inne och sedan rakt ut ur huset. Det osade och luktade bränt länge efter blixtens framfart. Mamma sa att hennes mormor Matilda tog det med ro. Sitt bara stilla på stolen mitt i köket och rör dig inte, kommenderade hon min mor. Matilda var dessutom bra på att lägga örtförband för olika åkommor. Ofta knackade det på hennes köksdörr och någon kom för att be henne om hjälp. Min mormor har berättat för mig om hur det var att växa upp med en läkekunnig kvinna som dessutom såg besökare från andra sidan. Mormor kände sig trygg med den vetskapen. Mormor hade sex syskon. Två bröder och fyra systrar. Av alla dessa sju barn så var det bara min mormor och hennes syster Gudrun som fick denna fina gåva i arv. Jag och min mamma har ofta talat om hur det är att vara synsk. Förr i tiden måste det ha varit väldigt kämpigt för folk bannade allt som de inte kunde se eller känna på. Min mormorsmor Matilda var verkligen en kvinna av rang som förnekade folkets spe och istället hjälpte dem för sina olika besvär. Jag tittar ofta på denna oro och önskar att jag visste mer än vad jag vet. Skänker en tanke till mormorsmor Matilda och tackar för det jag fick i arv efter henne.

© Ljusletaren

15 oktober 2018