Yvonne ska få sin nål (fiktivt)


Tjattret från danslystna och lätt överförfriskade damer i varierande åldrar och som tvättar händerna, ordnar sina frisyrer eller bättrar på makeupen, får Yvonne att helt osökt att associera till papegojor.

Deras klädsel är som påsatta skinn på deras kroppar. När de rör på sig rasslar deras smycken likt fängelsekedjor runt dem.

Vore det inte för de olika färgvalen skulle Yvonne tro att de alla var skapta i samma mall.

Brösten ligger väl uppumpade i deras väl till tilltagna urringningar. Säkert med hjälp av pushup.

Parfymdofterna blandas och det blir ett stort moln inne på damtoaletten. Absolut inget för allergiker.

Yvonne är så bitter på sig själv som lovade att följa med till denna dansrestaurang. Det är samma sak varje gång och varje år och varje årtal och varje sekel.

Med rätt sorts utstyrsel lockar kvinnan på mannen likt en spindel i sitt nät.

De överförfriskade männen vill helst dansa tryckare och även trycka sig lite hårdare mot kvinnan än normalt. Yvonne hatar dessa tryckare.

Männen är som jägaren efter sitt offer. De vädrar lovliga byten.

Yvonne längtar redan nu ut till naturens sus och brus. Andas in luft som inte luktar parfym eller rakvatten.

Fast det gick inte att avstyra detta danstillfälle. Alla som hade varit anställd i firman i många år skulle hedras med en nål.

När Yvonne hade fått sin nål skulle hon tacka för sig och vandra hem i sommarnatten. Bara vara tacksam för att hon får vara som hon själv vill vara. De som gillar dessa parningsdanser får ha det för sig själva.

Dessutom är hon lyckligt gift sedan många år tillbaka.

Musiken tystnar och nu ropas hon och hennes kollegor upp på scen. Chefen är lullig och när kvinnorna får sina nålar smeker han hastigt över deras bröst. Yvonne ryser. Chefen är givetvis korrekt mot männen när han fäster fast deras nålar.

Blommor och applåder och höjda skålar och sen är allt över och musiken startas upp igen.

Det var knappast någon som satt kvar vid deras bord men Yvonne tackar de få som sitter kvar och som hoppas på att bli uppbjudna och går sedan ut.

Djupandas och tar av sig dessa skor som klämmer så hårt om tårna. Går barfota ned till stranden. Låter sina ömma fötter få svalka sig i det ljumma vattnet.

En mås skriar. Vågorna rullar. Månen lyser halv. Det luktar lite av bräckt vatten. Själen ropar frihet!

Hon vandrar sen barfota och sakta hem i natten.


© Ljusletaren

7 juli 2019