Vilken pannkaka det blev (fiktivt)


Lars är väldigt förtjust i pannkaka. Pannkaka i norr är tjockpannkaka. Lars önskar sig helst potatispannkaka för det påminner lite om Pitepalten.

Hur skulle jag hans mor kunna neka honom det han vill ha att äta. Finns inte en chans på denna jord att jag inte vill skämma bort vår son.

Trots att sonen Lars har flyttat hemifrån sedan många år så minns han mammas potatispannka till min glädje. Lars och hans familj bor längre ned i landet och hans fru gör aldrig denna rätt. Tror att det kan vara för att hon inte ens gillar palt eller pannkaka över huvud taget.

Lars har många gånger stått bredvid mig och tittat och försökt att lära sig hur man gör. Fast numera är det så sällan vi träffas och trots att han fått ett recept har han inte vågat sig på att göra denna goda rätt.

Lars och hans två söner kommer idag så jag har gjort potatispannkaka. Plättar till de små. Plättar heter pannkakor i nedre delen av Sverige.

Hjortronsylt och Åkerbärssylt finns. Vispat grädde har jag också gjort. Bakat ljuvliga blåbärsbakelser. Tagit upp svarta vinbär ur frysen och kokat saft.

Vad jag längtar efter son och barnbarn. Jag och maken går bara och tittar på klockan. De skulle vara hos oss cirka sexton noll, noll.

Nu signalerar det på vår gård. De är här nu ropar jag till Emil. Vi skyndar oss ut för att välkomna våra kära. Sonhustrun kommer upp om en vecka. Då hinner jag allt skämma bort mina pojkar med palt och annat gott som hon inte gillar. Surströmming till exempel. Barnbarnen äter allt till vår stora glädje.

Alltså dessa kramar gör hjärtat fullt av värme. Trots att barnbarnen är tonåringar så vill de krama om jag och morfar. Deras hund Knut hoppar ut ur bilen och välkomnar oss. Tror att Knut vet att här har han friheten att springa lös dygnet runt.

Mormor och morfar vad blir det för mat ropar barnbarnen? Jag ler och jag ler igen. Berättar vad jag har gjort och alla tre slickar sig om munnen och till och med hunden Knut.

Jag och morfar är inte rika men vi kan skämma bort de våra på bästa vis ändå. Vi finns där för att lyssna och lära och göra deras älsklingsrätter.

Skrattar gott när barnen tycker vi är antika som inte förstår allt nymodigt. Fast de är bra på att lära oss nya saker. Även vår son Lars är en duktig lärare som undervisar oss bland alla teknikens under.

Veckan går för fort. Snart är sonhustrun Inga-Lisa här. Maten är för fet. Lars har gått upp i vikt denna vecka. Barnen får inte äta den och den maträtten och inte dricka för söt saft.

Nu blir jag verkligen förbannad. Har hållit mig i många år men nu läser jag lusen av Inga-Lisa. Du menar att barnen ska äta mycket behandlad mat och dricka sött som är gjord på det vi inget vet om än. Se bara vad de blandar i för saker så att mat och saft ska stoppa länge. Inte konstigt folk blir sjuka.

Jag köper kött och fläsk av bonden. Jag plockar egna bär och syltar och saftar. Okej om det är något i luften som inte är bra, men det rår jag inte för.

När du Inga-Lisa är här så får du räkna med att jag gör mat som är så ren som det bara går att göra. Duger inte det så åk hem sa jag.

Knäpptyst i mitt stora kök. Inga-Lisa blir först vit och sedan röd i ansiktet. Alla i köket håller andan. Till och med Knut ser chockad ut.

Till slut reser sig Inga-Lisa upp och går fram och kramar om mig. Förlåt kära Tina men jag är inte mig själv längre. Du har så rätt i det du säger. Vi hade inte tänkt berätta detta så fort men nu går det inte att hålla tyst. Du och Emil ska bli farmor och farfar igen. Det är därför som jag reagerar lite konstigt. Dessutom vet vi att denna gång är det en tjej.

Kärleken som bredde ut sig i mitt/vårt kör går inte att beskriva. Det blev kramar och åter kramar. Dessutom så berättar vår son Lars att de har tänkt flytta upp närmare oss.

Inga-Lisa stämmer in med, du har så mycket att lära mig kära svärmor. Kan det bli bättre tänkte jag. Nej, detta är lycka.


© Ljusletaren

28 maj 2020