Kallt och ingen empati fanns (Fiktivt)


Jag är helt förfärad av busschaufförens beteende. Kan inte få bort denna syn ur mitt huvud.

Allt började med att termometern visade på tjugofem minusgrader. Jag klädde på mig ordentligt och skyndade mig hastigt ned till busstationen.

Ser hur en mörkhyad kvinna med ett barn trycker på knappen för att gå in i bussen. De båda är hemskt dåligt klädda för denna årstid. Kvinnan riktigt ryser av kölden.

Eftersom jag gick lite efter dem så hinner de in i bussen före mig. Jag ler glatt mot dem när jag sätter mig ned strax bakom dem i bussen. Hinner tänka, så glatt de båda log mot mig.

Då kommer busschauffören in. Blänger surt mot kvinnan och barnet. Innan bussen ska avgå från stationen säger han högt i mikrofonen att kvinnan ska gå av innan de åker.

Kvinnan ställer sig upp och frågar vad hon har gjort för fel? Du har varit störande i bussen. Jag vill bara tillägga att kvinnan inte hade sagt ett knyst.

Busschauffören är så arg, han knuffar henne mot dörröppningen och ända ut på marken. Kvinnans barn gråter hysteriskt men det hjälper inte.

Med ett ryck startar bussen. Jag ställer mig upp och säger högt vem har sett denna kvinna göra något. Inte ett knyst. Chauffören hånler mot mig. Barnet gallskriker.

Jag sätter mig bredvid barnet. Stryker barnet på kinden och säger att jag ska ringa efter hjälp. Barnet lägger sin lilla bruna hand i min hand och tystnar.

Ringer och sitter i telefonkö till polisen.

Äntligen kommer jag fram. Berättar om vad som har hänt men de svarar att de kan inget göra. Ring bussbolaget och klaga.

Ny telefonkö.

Barnet tittar på mig med sina vackra och bruna ögon.

Till slut kommer jag fram och berättar vad som har hänt. De lovar att möta upp oss vid nästa hållplats.

Det blir ett riktigt tjafsande. Till slut så tror bussbolaget mer på chauffören än vad jag har sagt. Jag försökte få hjälp av de andra passagerarna men det var totalt tyst.

Jag kliver av och är så arg att jag skakar. Ska sådant här få hända i vårt fina Sverige? Myndigt säger jag till busspersonalen att jag och barnet ska ha skjuts till barnets mor som kanske finns kvar vid busstationen som vi åkte ifrån.

Bryr mig inte ett enda dugg om att jag kommer försent till mitt jobb. Det är iskallt ute och en rashatare har skilt på mor och barn.

Tur är att mamman är kvar. Hon har gjort allt hon kan för att försöka få kontakt med vår buss men ingen har velat hjälpa henne. Tydligen så finns det gott om rashatare!

Mamman vet inte hur hon ska tacka mig nog. Det enda jag vill är att ha en fortsatt kontakt med dessa två rara människor.

Tror ni att jag nöjde mig med detta så tror ni fel. Skrev en insändare och jag hoppas att det gav resultat? Om inte annat för att andra ska ha koll på denna busschaufför. Alla ska behandlas lika, är det inte det vi har får lära oss som barn?


© Ljusletaren

17 januari 2019