Inget skrytbygge men ack så skönt (Fiktivt)


Jag nästan springer upp för stegen som står lutad mot den stora och vida granen. Klättrar upp till min trädkoja som finns i två plan.

På nedre plan i trädkojan är det möblerat med ett litet bord som är byggt runt trädets stam. Några skogsgröna och sköna kuddar finns utlagda runt bordet.

Ett litet fönster finns med en glugg som går att stänga. Dörren in till kojan är hallonröd och gjord av grovt trä.

Från några av granens kvistar finns en repstege som leder upp till övre plan. Där är ett bo gjort av fiskenät som sedan har draperats med grankvistar och grön härlig mjuk mossa. Ovanför detta finns det en glaskupol som är formad över kojans två olika plan.

Lägger man sig ned i detta bo så känner jag mig fri som en fågel. Gungar varsamt med i en stilla vind och samtidigt så skymtar man himlen när kvistarna rör på sig.

Har till och med testat att vara här när det blåser starka vindar. Då kan jag tala om att man svänger fort. Fast dofter av kåda, barr, mossa plus trädets lugn gör då även mig lugn.

Bäst är det när det snöar. Då följer man varje flinga som lägger sig tryggt på glaskupolen. Allt är ljust och vitt och fint. Till slut känns det som att jag ligger i en igloo.

Givetvis har jag varma vinterkläder på mig i mitt bo plus dunsovsäck när det är vinter och kallt.

Fast om det är åskväder då vägrar jag att vara i min trädkoja. Vill inte utmana alla starka krafters som finns i omlopp.

Sommarlätt regn som smattrar på glaskupolens tak plus sommarnattens ljus är saligt. Se hur knott och myggor vill in hos mig i mitt bo men det går inte. Då ler jag ännu mer fridfullt.

Åren har gått men min koja består. Det enda jag har fått hjälp med att ändra på är tre saker. En trapp i trä upp till kojans nedre plan. Repstegen har även tagits bort och har ersatts med en trapp upp. Även en avsats är gjord in till mitt lilla konstgjorda fågelbo.

Vägrar än att låta kroppens förfall vinna över min förtjusning att få vistas i denna underbara trädkoja.

Fåglarna tackar mig varje år för alla små byggnader de har fått vart år i min fina och stora och tjocka gran. Jag har följt deras byggande och deras familjer på extremt nära håll och det tackar jag varmt för.

Moder Jord levererar och därför trivs jag bra i min stora och tjocka gran.


© Ljusletaren

27 mars 2019