Fru prydlig

Antons Svea gillade att klä upp sig. Spelade ingen roll att hon var bondens fru. Elegant skulle det vara, vare sig det var vardag eller helg. Marinblå klänning dekorerad med vita knappar. Ett vackert vitt pärlhalsband som alltid vilade tryggt mot den marinblåa klänningens vita halskant. Till denna klänning så var det alltid skor med klack. Vita skor till sommaren och svarta till vintern. I sin garderob hade hon ett flertal av klänningar att välja på. Fast alltid en marinblå klänning till vardags. När helgerna kom åkte klänningar med färg fram plus att lite rouge klickades ut på hennes bleka kinder. Läppstiftet var rött så klart. Anton skämdes över sin prydliga fru. Han hade önskat sig en redig bondmora som kunde utföra olika saker i hemmet plus på ägorna. En fru som hade mjöl på kinderna och var uppklädd i ett stort vitt förkläde över den noga lappade klänningen. Anton ser riktigt framför sig hur bullar bakas och aromen av mat fylls i hela stugan. Ser också de små sitta på kökssoffan och vänta på olika delikatesser. Istället blev han gift med denna prydliga och snälla kvinna. Klen av sig är hon också. Någon längtan efter barn har hon inte heller. Hennes kropp skulle bli förstörd säger hon. Det har gått så långt att längtan efter ett barn gjorde så att Anton belägrade sin fru med våld. Den marinblåa klänningen gick i trasor och vita pärlor rasade över hela köksgolvet. Sveas blick vändes inåt och hon blev nervsjuk. Blev intagen på hemmet. Sen begärde hon en snabb skilsmässa. Anton skämdes och skämdes så innerligt. Vid detta årtionde hade mannen rätt till sin fru och inga straff utdelades. Svea går än idag i sina prydliga klänningar. Gifte om sig gjorde hon aldrig trots att hon sedermera blev frisk. Anton fick fyra barn tillsammans med en bagares dotter. Jag är ett av de barnen och kan intyga att mina föräldrar levde lyckliga ihop hela deras liv.

© Ljusletaren

13 september 2018