Vi blev upptäckta (Fiktivt)


Vilken höjdarkväll det var långt ut i bushen denna varma sommarkväll! Vi var nästan helt i chock över vilka sångröster de bjöd oss på. Musikvalet föll alla i smaken. Det var som att varje ton som spelades krockade med deras musikalitet. Vi applåderade och busvisslade och vi ville aldrig att de skulle sluta spela.

Bandet hade hållit på i år att spela tillsammans. Inte gjort så stort väsen av sig. Förfrågningarna gällde oftast för mindre fester och sällskap.

En i vårt sällskap hade videofilmat bandet. Skickade senare in videon till Talang. Ni vet, den där tävlingen som visas på teve.

Veckorna gick och hösten kom liksom ingången till vintern. Då först hör en person av sig från Talang till bandet. Tala om att det blev en smärre chock för bandmedlemmarna för de visste ingenting. Givetvis lovade de att ställa upp.

Nu var goda råd dyra. De tänkte på att de var tvungna att ha ett namn som människor skulle minnas. Det passade inte alls att heta ”Byapojkarna”. Till slut kom de på att de skulle heta ”Vi håller det vi lovar”.

Första audition skulle ske till helgen och i Stockholm givetvis. Flygbiljetter var bokade plus hotellrum. De skyndar sig att begära ledigt och de förmanade sina chefer att hålla tyst om var de skulle åka.

Ja, det var verkligen med fjärilar i magen då de äntrade scenen. Det var egentligen första gången de spelade för så stor publik. De gav allt av sin charm och sina röster tillsammans med musiken.

Applåderna tycktes aldrig vilja sluta. Juryn var salig och tryckte på sina gröna JA-knappar. Hörde sen att en av jurymedlemmarna hade tryckt på sin knapp så den gick sönder.

Förstår ni vilken kaos detta blev? Det var folk överallt som ville intervjua dem. Kända agenter ville boka upp bandet men de sa att de var tvungna att spela en gång till i Talang så de kunde inte boka något nu.

Ja, ni förstår hur det gick?

De vann hela tävlingen så klart!

Alla skrev om dessa skickliga musiker. Alla gillade det passade namnet också. ”Vi håller det vi lovar”

Musikkarriären var öppnad. De fick ta tjänstledigt från sina jobb. De reste land och rike runt. Pengarna strömmade in på deras konton. Fast var tog glädjen vägen?

Bandmedlemmarna började bli slitna. Olika små åkommor dök upp i tid och otid. De saknade sina familjer och sina barn.

Det kände sig manade att ta ”time out.”

Sakta återvänder glädjen. De känner att detta blev för stort för dem alla. De tar tillbaka sitt gamla namn ”Byapojkarna”.

Numera spelar de bara på mindre fester och då hemmavid. Glädjen och samhörigheten i livet är bättre än att få in sönderstressade pengar.

Fast namnet ” Vi håller det vi lovar” och vinsten i Talang tar ingen ifrån dem.


© Ann-Britt Berglund

22 oktober 2020