Lindra, men på vilket sätt?

Rädsla var ett problem för Marigt. Hela sitt liv hade hon varit rädd för olika saker. Värst som vuxen är dessa vardagliga problem. Margit får panik att åka hiss. Hon har fått för sig att någon förföljer henne när hon går ut. Det finns spioner i hennes lägenhet. Hon hör röster. Någon har kapat hennes dator. Ja, det är massor av saker som har blivit ett problem för Margit. Givetvis klarar hon inte av att jobba. Det enda som kan hjälpa för stunden är att proppa sig full av alla olika läkemedel som hon har fått utskrivna. Då blir hon dåsig och så dåsig att hon kan slumra bort någon timme. Margits läkare frågar aldrig om hennes hälsa utan skriver bara ut nya läkemedel. Fast sista gången blev det stopp! Det var en ny och ung läkare. Clara hette hon visst. Hon frågade och frågade. Undersökte henne. Fick Margit att gå med på att träffa en psykiatriker på annan ort. Clara meddelade också att hon skulle följa med Margit inför första mötet på denna mottagning. Det gick runt i Margits huvud av allt som hände och skulle ske. Stefan var en underbar specialist på psykiska sjukdomar. Han tog det lugnt med henne. Förklarade att han ville lägga in henne så fort som möjligt. Berättade väldigt empatiskt om hur bra hon skulle bli med rätt vård. Först ville de avgifta henne från alla hennes olika läkemedel. Margit skulle få tala med honom en stund varje dag. När de hade hittat igen hennes riktiga jag och att hon sen själv också hade upptäckt det, då först skulle de ta ställning till om det behövdes några läkemedel. Clara var underbar som läkare och sa att nu kommer du hem med mig och sover i natt. I morgon följer jag dig hem så att du kan packa ihop det du behöver inför din inläggning på avdelningen. Margit fick många bakslag. Hon svettades och frös när giftet skulle ut ur hennes kropp men med så många proffs runt omkring sig så klarade hon av denna hemska tid. Det var underbart att vakna och att inte vara rädd. Sakta stärktes hennes självbild av sig själv. Hon fick veta att frisk blir hon aldrig men med rätta hjälpmedel så klarar hon av att mota i väg sin rädsla och sina fantasier. Dessutom behövde hon att få prata av sig två gånger per månad med en bra psykläkare. Margit hade blivit så pass bra att hon inte behövde några läkemedel längre. Tur att rätta människor finns på rätt plats ibland. Det har blivit för enkelt att skriva ut recept utan att ta reda på orsaken. Döva inte sjuka personer med att vara bekväm för att det ska gå fort. Ropa inte genast: ”Nästa patient”.

© Ljusletaren

10 oktober 2018