Ring om det är något (Fiktivt)


Är så ledsen. Allt bara gräver ned sig inom mig. Det känns som att någon skottar jord över min själ. Jag kommer inte ens upp till ytan. Jag vill djupandas men det går inte.

Hjälp mig!

Snälla någon hjälp mig!

Allt började med sjukdomar på olika sätt. Det kändes som att varenda en jag tyckte om hade drabbats. Snart var jag också där, i dödens svarta käftar.

Lyckligtvis blev jag befriad med en operation.

Då kom nästa käftsmäll med order om en dödlig utgång för en av min kära.

Inte konstigt att jag famlar i mörkret.

Ger allt av mig själv för att göra sista tiden extra ljus för min käresta. Blir dränerad på kraft på alla de sätt men jag vägrar att ge mig.

Vänner säger: ”Ring om det är något du vill prata om?”

Vilket hån! Var har de tänkt att jag skulle få den kraften från?

Allt jag vill är att krypa upp i knät på någon. Sen att någon håller om mig hårt och vaggar mig fram och tillbaka. Säger sen att allt är bara en dröm.

Jag ber till den högste men allt är tyst!

Vill inte förlora mig själv en gång till!

Attans var tog alla vägen?

Ge mig kärlek, ge mig värme, ge mig ert stöd.

Visa mig att ni finns och att ni är närvarande med mig i mitt mörker. Jag är just nu längst ut på den svaga grenen och det är så svårt att klamra sig fast.

God Gud hjälp mig!

Varför tuktar livet mig på detta sätt?

Då plötsligt öppnas mitt hjärta upp och kraft strömmar till. Kärleksfull kraft. Ljuset pulserar åter i mina ådror. Jag djupandas av friska krafter.

Sorgearbetet hade börjat innan det ens var inlett. Så kan det bli ibland. Nu är jag så mycket starkare trots det smärtsamma som jag just nu går igenom.

Jag tvivlade på den högste, på ljuset, på mina sanna vänner. De fanns där. Jag såg dem inte i mitt famlande mörker.

Allt är inte över än men värsta biten är banne mig över för det kan bara inte bli värre.


© Ljusletaren

25 mars 2019