Katrins föraning (Fiktivt)


Katrin ryste till – det skulle hända hennes son något det var hon säker på. Det gick bara inte att nonchalera dessa känslor. Än hade hon inte haft fel när varslen kom.

Adrian låg och sov hemma i sin säng och hon var på jobbet.

Katrin gick ut i lunchrummet och tog upp sin mobil och ringde till Adrian. Signal efter signal gick fram och strax gick mobilsvar igång. Hon försökte igen men ingen svarade.

Hon blev mer och mer orolig. Kunde knappt koncentrera sig på sitt arbete. Olustkänslan i hela kroppen bara växte och växte i omfång.

Katrin ställer sig upp och går sen in till chefen i hennes kontor. Säger som det är och begär att få gå hem och se om allt är i sin ordning. Katrins chef ser hennes oro och säger att det går bra.

Hon halvspringer hem. Tar de tre trapporna i ett nafs. Oron är stor. Tar upp lägenhetsnyckeln och öppnar dörren.

Då hör hon en mansröst från Adrians rum. Hon ser ett paraply stå i ett av hörnen i hallen. Hon tar det med och smyger sakta fram till Adrians rum.

Hur sjutton kan du vara så rutten Adrian att du gör slut med mig. Du har lovat att stå vid min sida hela livet ut hör Katrin någon säga.

Hon hör hur hennes son svarar mannen. Jag orkar inte med dina svartsjukedramer längre. Jag har otaliga gånger bett dig att söka hjälp för det men du vägrar inse att du är sjuk. Så är det detta med ditt alkoholintag som bidrar till ännu mer av din ilska.

Sören jag orkar bara inte längre med att ha det så här. Det var därför som jag flyttade hem till mamma.

Katrin är nu framme vid sovrummet och kikar genom springan via den halvöppna dörren. Hon ser hur Sören närmar sig hennes som ligger i sängen. Han böjer sig fram och tar ett strypgrepp på hennes son.

Katrin smyger sig in och slår sedan så hårt hon kan med paraplyet i Sörens huvud. Hon slår som besatt och till slut så ligger Sören på golvet. Han stönar högt och blod sipprar ned på hans näsa.

Adrian är fort uppe ur sängen. Sätter sig på Sören och håller fast hans armar bakom Sörens rygg. Ring fort efter hjälp skriker han.

Katrin darrar av oro när hon ringer efter polisen. De är fort där. Tur att de bor nära en polisstation.

Ytterdörren är olåst så de hittar snabbt var de är. Mor och son berättar kort vad som har hänt. Sören gör hårt motstånd och poliserna är tvungen att boja honom.

Sören och hans mamma fick lämna utförliga vittnesmål lite senare nere på stationen.

Det blev ingen dom för Sören hade ett fläckfritt leverne sen förr. Däremot så blev Katrin dömd för att ha gått handgripligt tillväga när hon skulle rädda sin son. Det blev dagsböter. Inte så kul att bli dömd och hamna i ett register men hon räddade sin son.

Sören vägrade att ta emot hjälp för sitt beteende och flyttade från staden som tur är.

Adrian flyttade till en ny och egen lägenhet.

Katrin pratar gärna om hur hon räddade sin son.

Oroväckande varsel ska tas på allvar oavsett vad du själv tror eller inte tror.


© Ljusletaren

27 februari 2019