En tänkares tankar (fiktivt)


Det moderna livets föränderlighet upptog Dans tankar. Nu fanns det en satellit uppe i himlen som förutspådde vädret och såg ut som en stjärna på natten.

Vad ska det finnas där ute i stora rymden tänker Dan.

Ser man inte skillnad på en stjärna och en satellit så varför är det då så många mot tanken om att det finns andra liv i rymden?

Är de inskränkta eller är de enbart enfaldiga eller är de mot allt som förändras?

Gå här nere på jorden och säga att jag vet sanningen. Vi dör och vi finns inte mer. Vi är ensamma i hela Universum. Klart slut på diskussionen.

Hemska tankar, vad stelbent det låter. Tacka vet jag nyfikenheten som förändrar hela världen. Visst är inte allt är inte av godo men mycket av det.

Någon påstår att vi snart har för mycket av högteknologin och det skadar oss människor, djur och natur.

Vad som är sant det vet jag inte. Skulle det vara så hoppas jag på hjälp från rymden så att vi människor inte går under.

Kanske det kommer ett antal av rymdskepp och räddar oss människor och djur likt Noaks Ark?

Detta med tankar är som att göda själen. Det får inte bära av för långt in i dunklet för då blir det farligt.

Nyfikenheten har fått vår värld att gnistra och glänsa på alla de sätt och det kan ingen förneka.

De som bara skakar på huvudet och bannar allt. Då undrar jag om det tänker på all hjälp de kan få då de är sjuka?

Utan nyfikenheten om att allt går att förbättra så tror jag personligen att vi inte hade kommit så långt som vi är nu.

Vem vet? Ett geni kanske har fått en chans till att leva om sitt liv för att ge sina kunskaper till vår värld?

Jag tror på nyfikenheten, föränderligheten och jag tror på återfödelsen och jag tror på liv i Universum. Vad tror du på?

Berätta för mig.


© Ljusletaren

7 oktober 2019