Du måste bara följa med på denna dansfärja (Fiktivt)


Marie förstår inte hur hon kunde gå med på denna resa men Sofia hade varit så bestämd. Du ska med. Du kan inte bara sitta där hemma i lugn och ro. Du måste röra på dig!

Spelade ingen roll att Marie sa att hon trivdes med sitt liv. Sofia sa att varje människa mår bra av att dansa och vara i farten. Äta och dricka gott.

Marie sa ja i ett svagt ögonblick. Hon ångrade sig redan när Sofia hade åkt hem. Fast hon visste att Sofia var bestämd av sig och hade hon bestämt sig för något var det bara för andra att säga ja.

Nu var de ombord på denna berömda dansfärja. Vi satt vid bordet nära dansscenen. Sofia med sitt glas röda vin. Jag med ett glas vitt vin. Sofia tittade sig vällustigt omkring. Ser du vad folk det redan är? Det kommer att bli en perfekt kväll. Mari suckade tyst för sig själv.

Efter maten som faktiskt var riktigt god började orkestern spela upp. Sofia var redan uppe för att söka sig en danspartner. Det gjorde ont i Maries huvud. Människorna kändes som att de kom närmare och närmare. Musiken skvalade i hennes huvud. Hon såg en man närma sig hennes bord. Hon reste sig fort och gick iväg och ut från denna festlokal.

Marie sökte sig ut på däck. Satte sig på en bänk som låg vindstilla i aftonsolens sken. Hon såg hur kobbar och skär svischade förbi. Hon blundande och luften var så klar och fin. Huvudvärken hade lättat.

Det började bli lite småkyligt så hon var tvungen att gå in. Gick förbi festlokalen och sökte med sin blick efter Sofia. Såg Sofia virvla förbi med en danspartner. Hon gick fram till dem och sa att nu går jag tillbaka. Fick en sur nick som svar innan de virvlade ut bland de andra dansparen.

Tillbaka i hytten. Skönt. Hon tvättar sig och borstar tänderna. Tar på pyjamasen och kryper till sängs. Boken som hon läser är underbart bra. Till slut släcker hon lampan och sover så gott.

Mot morgonsidan rycks hyttdörren upp. En skrattande och flamsande Sofia ramlar in. Sofia bubblar av lycka över kvällens framgångar och tar inte hänsyn till sin sovande kompis.

Marie trycker ihop huvudkudden hårt. Säger vänligt med bestämt: ”Bra! Kan du vara tyst nu så att jag får sova vidare?” Sofia svarar att hon är en torris. Lägger sig sen fullt påklädd i sin säng och somnar direkt. Snarkar gör hon också.

Aldrig mera ska jag följa med Sofia på hennes resor. Vi är för olika. Vad har vi egentligen tillsammans? Ingenting. Vi resonerar inte ens på samma sätt.

Sofia suger energi. Hon tänker alltid på sig själv i första hand. Förstår inte hur hon har kunnat bli så ego. Fast jag med är ju ego på mitt eget lilla vis.

Det går inte att sova. Sofia går ut och sätter sig i morgonsolen. Snart öppnar restaurangen och då får hon sin frukost och sitt älskade kaffe.

Ett plus med denna resa var att rannsaka sig själv. Sedan att bara få sitta så här och se på naturen. Följa vattnets olika riktningar. Ser hur måsarna flyger kärvänligt med deras färja. Iaktta en havsörn. Se sälar på någon kobbe. Ren och naturlig meditation.

Till slut anländer färjan till deras hamn. Kommunikationen mellan dem båda är låg. Båda känner att detta med att prägla sitt intresse till någon annan person var nog inte så bra.

De kramar om varandra lite stelt och går sedan åt varsitt håll.

Sofia ringde Marie en gång men samtalet var stelt och opersonligt. Det var sista gången som de hördes av.

Vad jag vet så dansar Sofia och hennes man ofta på denna färja. Jag själv går i skogen med min man och hund och vi trivs båda två på våra olika håll.

Acceptera att man inte kan tvinga på någon ett intresse som man själv har. Framför allt gå alltid efter din inre röst. Tvinga dig inte till att göra något som du själv inte känner för.


© Ljusletaren

24 mars 2019