Lotta, var är du? (Fiktivt)


Alltså jag som är punktligheten själv fick en ovanlig morgon. Allt började tokigt.

Strömmen hade åkt iväg och kaffet kunde inte bryggas. Jag fick treva mig fram och in i sovrummet för att hitta mina kläder. Måste erkänna så här i efterhand att jag skulle ha tänt ett stearinljus innan jag gick in i sovrummet men så blev det inte.

Gör mina toalettbestyr. Klär på mig. Tar mig en färdigbredd smörgås i farten. Slänger mig in i bilen och backar ut på gatan. Tittar samtidigt ned på mina fötter. En strumpa av olika färger har jag på mina fötter. Spelar roll för Ethel ska hämtas vid stationen i Älvsbyn och dit är det cirka sju mil enkel väg. Gäller att åka i tid så jag får ”rocka sockor” idag.

Bilturen går bra ända tills jag nästan är framme i Älvsbyn. Då springer en ren ut på vägen och jag kör på den. Jag blir gråtfärdig. Öppnar dörren och ser bucklan på bilen och ser hur renen ligger död invid vägkanten.

Tack och lov för att renen är död. Hade inte klarat av att se den lida och inte heller hade jag kunnat döda den.

Jag darrar av chocken.

Ringer genast Polisen och meddelar detta. Tur i oturen är att poliser finns i Älvsbyn denna dag. De är snart framme hos mig. Tar uppgifter. De ringer vidare för att få tag på rätt sameägare. De låter mig köra vidare.

Tittar på klockan och jag är trettio minuter försenad. Vad ska Ethel tänka om mig?

Parkerar bilen och går till baksidan av stationen. Väntrummet är borta sedan flera år tillbaka och Ethel har därför fått vänta ute. Jag ser hur lite klädd hon är i kylan. Ser hur hon fryser men hon ler ändå tappert mot mig.

Vi går snabbt mot bilen.

Jag sätter på värmen ännu mera i bilen för inte vill jag ha hem en frusen Ethel.

Berättar för henne varför jag är försenad.

När vi närmar oss olycksplatsen ser vi båda hur två sameägare tar reda på den påkörda renen. De lägger den på ett bilsläp.

Det kommer att bli kostsamt för mig att laga bilen men jag lever i alla fall. Inte heller blev jag skadad.

Vi fick en underbar vecka tillsammans jag och Ethel.

När hon skulle skjutsas tillbaka till Älvsbyn så bad jag henne ta bussen för lite chockad blev jag allt av denna otäcka händelse.

Nästa gång är det min tur att besöka Ethel där hon bor i Göteborg.


© Ljusletaren

7 maj 2019