Var inte så jäkla envis (fiktivt)


Jag har läge förargat mig på denna kock som står med sin matsedel i handen efter Sundsgatan. En smal liten rackare. Är det små portioner? Är det mat för de som vill äta lite mindre? Jag brukar blänga på kocken med matsedeln och gå förbi till ett annat ställe för att äta mat.

Fast nu har jag fått höra att det serveras god mat där. Det finns lite av varje så att varje smak ska tillgodoses. Deras stora pizzor är så goda att de smälter i munnen.

Jag brukar säga varför har de en så smal kock när allt är så gott? Det är för att vi ska stanna upp och läsa matsedeln. Fattar du ingenting? Jag blir tyst!

Nu ska du följa med ut oss på lunch och då ska vi gå till detta ställe. Du kommer med vare sig du vill eller inte. Min mage kurrar och jag har ingen matlåda med idag. Dessutom så har jag hört att priserna är bra och det behövs när det ännu är kvar en vecka tills lön.

Så fräscht och så rent. Dessutom hemtrevligt. Mjuk skön musik som man bara anar i skymundan.

Snart står en läcker manlig kypare bredvid vårt bord. Ska till att dela ut matsedlar när Birgitta säger: ”Alla vi tar husets pizza som vanligt. Mineralvatten med citron till alla.”

Jag gör stora ögon när pizzorna kommer in. Stora som tefat är de. Perfekt gräddade. Osten är precis lämpligt smält. Smaken, ni skulle bara känna smaken. Jag tror att jag är i himmelriket. Vi äter som att vi aldrig har sett mat förr. Billigt är det också.

Jaha säger mina arbetskamrater ska du reta dig på kocken som står där ute med sin matsedel något mera? Absolut inte svarar jag för detta kommer också att bli mitt inneställe.

Mina arbetskamrater skrattar och applåderar mig. Påminner mig om att allt det de serverar är vällagat och gott. Tror er säger jag flera gånger.

Ha inte förutfattade meningar innan du själv har testat på olika saker.


© Ljusletaren

21 februari 2020