Den gyllene vägen. 

Vägen är kantad full av gula smörblommor.

Mitt hjärta gör ett känslohopp för det känns som att jag är hemma.

Det guldgula skenet strålar inom mig och utanför mig.

Jag känner att jag är på rätt väg även om jag inte har vandrat här förut.

Lyckorus åter lyckorus.

Här vill jag stanna men jag vet att ännu är min tid inte inne för att stanna här.

Det är mycket mer som jag ska lära mig.

Jag älskar denna lite svåra livsuppgift som jag valde denna gång.

Tänk att man bara får den möjligheten att bidra till världen med något som gör gott för någon eller för alla. 

Små enkla saker eller stora goda saker. Allt gott samarbetar på bästa sätt.

Bästa saken är att lära sig att skala av saker som inte är bra och som ger såriga skoskav i hjärtat.

Det är tufft många gånger att uppleva sina livssaker men alla vet att ljuset omfamnar oss även efter detta och i detta liv.

Se dig omkring och upplev din väg kantad med just dina blommor.

Kom ihåg att tistlar är vackra och glöm inte av det.

Även den mest oansenliga blomma är vacker och glöm aldrig av det. 

Inget är fult om vi bara lär oss att se det vackra i allt.

Älskar min livsväg som är fylld av lysande gula smörblommor.

@ Ljusletaren 

31 juli 2019