Ett mardrömsväder

Motorn springer läck mitt ute i den öde fjällvärlden. Det är minus fyrtio grader. Ingen täckning på mobilen. SMHI har utlovat en snöstorm så det gäller att ta sig någonstans för att få skydd. Tur att jag har en skoteroverall i baksätet plus varm skinnmössa och skinnhandskar. Lämnar bilen på vägen och börjar gå. Vet med mig att det ska finnas ett kallt skjul någon mil bortåt. Nu börjar vinden piska mig i ansiktet. Snön blir allt ymnigare och sikten är nästan noll. Hela tiden försöker jag memorera vägen för jag vet om jag går fel så ramlar jag ned i någon djup ravin. Trots kylan är jag varm av svett. Det är tungt att plumsa i hårdpackad snö men jag vägrar att ge mig. Skydd ska jag ha. Nu går det tungt och andhämtningen är flåsande sträng. Då öppnas en glugg i snöovädret och jag ser vägverkets skjul. Lika ljust som det blev så blev det på omöjligt att se. Äntligen framme. Hur ska jag få upp dörren? Allt är packat av snö. Då ser jag en skyffel lite ovanför dörren. Tar ned den och skottar snö med mina sista krafter. Lyfter av järnet från klykan som håller fast dörren. Jag har tur någon har glömt att låsa dörren. Går in. Ännu kallare här inne. Ser en fotogenlampa. Försöker med mina stelfrusna fingrar att tända lampan. Efter tredje försöket så brinner den. Till min lycka ser jag en kamin och ved uppstaplat efter väggen. Fast jag måste ta mig ut för att få bort snön från kaminröret. Står överst på bron och når med skyffeln för att dra bort snö från kaminröret. Känner på veden. Den är torr och bra. Gör upp eld. Ryker in men allt tar sig till slut. Ser ett renskinn. Lägger det på en stol framför kaminen och sätter mig där. Sakta tinas jag upp. Nu gäller det att elda för jag får inte somna för då blir det kallt igen. Hittar en burk med vita bönor. Bryter upp burken med min kniv. Ställer burken på kaminens platta och värmer. Varm mat i magen gör susen. Hämtar in lite snö och värmer upp det i burken. Nu har jag friskt vatten också. Ute härjar snöstormen men jag är varm och mätt. Kollar på mobilen. Ett strecks täckning, kanske det räcker för kontakt? Lycka för jag kommer fram till 112 och berättar var jag är. Säger också på ett ungefär var min bil står. De lovar att undsätta mig när vädret har lugnat ned sig. Tillåter mig att sova några timmar mot morgonsidan. Vaknar av att jag hör att det plogas. Det knackar strax på dörren. Jag får följa med i plogbilen de sista milen hem. Bilen blev så småningom bärgad. Jag hade tur att jag hade en så god lokalkännedom om detta skjul för annars hade jag frusit ihjäl.

© Ljusletaren

3 november 2018