Många tycker det är roligt att tävla i olika saker och det är väl kul. Men när det börjar tävlas i sjukdomar då har det gått för långt.

Jag tappar lusten för att läsa eller höra på dessa personer som framhäver hur duktiga de är trots alla sjukdomar de har.

De som verkligen lider är oftast allmänt glada och pratar och värdesätter andra saker. Framför allt så framhäver de sig inte hela tiden. Ibland så skiner det fram hur ont de kan ha och då respekterar man dem för det.

Jag vet att jag har skrivit om detta förr men jag känner hur korvstoppad jag är på de som hela tiden ska framhäva sina sjukdomar. 

Personligen vill jag glömma de skavanker som jag själv har och bara njuta av annat som får mig ännu gladare  :-D 

Visst säger jag också hur ont jag har och så vidare men då är det maken som får veta det och även se det. Han är en klippa på lyssna eller inte lyssna *gapskratt*. Prata får jag då i alla fall  :-D 

Har flera vänner som verkligen skulle behöva säga hur det har de men de är tysta. De öppnar sig i det tysta istället.

Ni som tävlar om att vi ska se och tycka synd om er ... tänk gärna till innan ni klagar var dag. Var istället naturliga och var som ni annars är så tycker vi också om er som ni är. 

Evigt framhållande om hur synd det är om er skrämmer bort personer.

Så tycker jag ... vad tycker ni?

Ha en bra dag/ kram  <3