Personkemi som inte går ihop

Jag och Stefan blev tvingade att sitta tillsammans i sammanträdesrummet. Alla vet att vi två inte går ihop så jag tyckte att detta blev konstigt. Förklaringen kom när det kommer in en helt okänd man som presenterar sig som Folke Sjöberg. Folke berättar att han jobbar för att samhället ska bli mindre fientligt. Han har fått kännedom om att på vår arbetsplats går två personer inte ihop och detta skapar negativ stämning för hela gruppen. Många huvuden vrids mot jag och Stefan. Jag riktigt känner motvilja mot Stefan. Har försökt att inte yttra ett ord till honom men ilskan stiger upp så fort han kommer in i ett rum. Är det inte han som käftas så är det jag. Det är inga snälla ord som uttalas. Jag vet med mig att vi sprider negativa vibbar till alla andra på jobbet. Har hört att många säger att de gillar oss båda men de vågar inte ta parti för någon av oss för då skulle helvetet braka lös ännu mera. Folke Sjöberg mal på om olika situationer som har hänt på olika arbetsplatser och hur hans tips ledde till bra förändringar. Jag känner mig kräksjuk. Ställer mig upp och går ut ur sammanträdesrummet. Sätter mig på en soffa och känner hur mattsvetten rinner efter hals och rygg. Dörren öppnas igen och ut kommer Stefan. Han blänger argt på mig men ingen av oss säger något. Stefan sätter sig på en stol bakom soffan som jag sitter på. Båda två känner hur luften förtätas. Vill inte gorma tänker jag och vill inte gorma tänker Stefan. Mörkret kommer mot oss där vi sitter. Lufttätheten är låg. Plötsligt står vi båda mitt emot varandra med blickar som kunde döda. Samtidigt höjs den hårt knutna handen och slagsmålet är ett faktum. Det är inte klokt att två trettiofemåringar slåss som två barnungar. Vad hjälper det när personkemin inte fungerar. Nu öppnas sammanträdesdörren igen och alla rusar ut. De hjälps åt för att skilja jag och Stefan från varandra. Folke Sjöberg ser maktlös på. Aldrig hade Folke varit med om en sådan här händelse. Han förstår ingenting alls. På mitt jobb förstod de mer än väl. De särade på oss två slagskämpar. Tog in oss i olika rum. Vi fick förklarat att en av oss var tvungen att bli omplacerad till en stad där företaget hade en filial. För att det skulle bli rättvist skulle vi dra sticka om vem som skulle flytta på sig. Kravet var att vi skulle stå bredvid varandra när stickan drogs. Det blev jag som fick den kortaste stickan och var tvungen att flytta omgående. De skulle ordna med ny lägenhet, flytthjälp, nytt jobb till frun, fixa in barnen på dagis. Jag var avundsjuk på Stefan som fick stanna kvar men det glömde jag snart av. Jag och min fru och våra två barn trivs jättebra i vår nya stad. På mitt jobb är det frid och ro och jag saknar endast och bara ibland mina gamla arbetskamrater förutom Stefan förstås. Ibland så går det inte ens med en god vilja ena något som inte vill enas. Då behövs det andra medlingar än det Folke Sjöberg försökte sig på.

© Ljusletaren

9 november 2018