Ulla tio år (fiktivt)


Ullas hjärta är stenhårt knutet. Hjärtat värker och hon får blodsmak i munnen. Det får inte vara sant att hennes mamma är svårt sjuk och ska dö från henne.

Tårar rinner nedför Ullas kinder. Hon torkar fort bort det blöta. Mamma får inte se att hon är ledsen.

Varje dag när Ulla kommer hem från skolan springer hon direkt in till mamma och pappas sovrum. Där ligger hennes mamma var dag. Ulla vill krama om sin mamma men hon sover numera allt oftare.

Ulla sätter sig på sängkanten och tar upp sin mammas hand och lägger den i sin hand. Mamma rör på sig och småler lite i sin sömn.

När Ulla har suttit där ett tag så smyger hon sig ut för att äta sin mellis som pappa har gjort i ordning till henne i kylen kvällen före.

Sedan detta med alla tanter (hemtjänsten) som kommer och går dygnet runt för att kolla hennes mamma är jättejobbigt för hela familjen.

Ofta ligger Ulla klarvaken med torra ögon och en väldig smärta i hjärtat.

Hon vill inte att hennes mamma ska dö men det hjälper inte att be till Gud och Änglarna. Hennes mamma blir bara sjukare och sjukare.

Fast en dag när Ulla sprang in till mammas sovrum så fanns inte hennes mamma där. En tant (distriktssköterskan) fanns där och lyfte upp henne i sin famn.

Tanten berättade att de hade fått ringa efter ambulans och den hade kommit för att hämtat hennes mamma. Hennes pappa var på lasarett nu med Ullas mamma. Tanten sa att Ulla skulle få åka med henne dit.

Där låg hennes mamma i en sjukhussäng men en hel del apparater kring sig. Pappa satt på en stol och såg så liten ut. Han gick fram och lyfte upp Ulla och satte henne i sitt knä. Tanten gick vidare till sitt arbete igen.

Pappa och Ulla satt med huvuden tätt ihop och tittade på Ullas mamma.

Efter ett långt tag blev allt helt plötsligt tyst!

Någon hade stängt av maskinerna och Ullas mamma fanns inte mera.

Allt som sedan hände är i ett tjockt mörker för Ulla. Hon minns knappt begravningen. Gråten är lika inkapslad som förr.

Pappa säger inget han är bara tyst. Ulla har hört hur sin pappa gråter på natten och då blir hennes knut i magen ännu hårdare.

Som tur är så såg Ullas moster Lena hur det var fatt med Ulla. Moster Lena följde med Ulla till en specialist som skulle hjälpa Ulla att få ut hennes sorg.

Ulla har fått höra att moster Lena även hade pratat med Ullas pappa. Han behövde också hjälp för att orka ta hand om Ulla.

För att göra denna historia kort så övergick denna tragedi till att bli ett lyckligt slut.

Moster Lena var tio år yngre än Ullas mamma. Ogift. Inga barn. Fattade snart tycke för Ullas pappa så nu är de lyckligt gifta.

Ulla saknar sin mamma men hon vet med sig att bättre mamma än moster Lena kunde hon inte få. Dessutom skulle hon snart bli storasyster. Vad hon längtade till dess.

Varje söndag går de till Ullas mammas grav och tänder ett ljus och lägger dit någon blomma. Det känns bra för Ulla och hennes pappa och hennes moster
.
Alla tre fick en svår sorg att bearbeta men ödet hade något fint i beredskap för Ulla och hennes pappa och moster.


© Ljusletaren
7 december 2018