För alltid dömd. (Fiktivt)


Det är tretton år sedan min älskade Ulla dog. 

Vad jag saknar min älskade Ulla!

Sitter fängslad sedan tretton år tillbaka. De påstår att jag har mördat Ulla.

Det sägs att jag ringde själv till 112 och berättade att jag hade mördat min fru.

Själv har jag inget minne av detta för allt är nattsvart 

Alla analyser och bevis som kom fram ledde till mig. De säger att jag har knivstuckit Ulla med trettiosju stick.

Alla vände mig genast ryggen till. Under dessa alla tretton år har inte mina barn, släktingar eller vänner hälsat på mig.

Jag är så ensam och mitt hjärta gråter. Saknar min familj.

Ulla vad har jag gjort? 

Älskade dig så mycket! 

Vet att du kom hem och begärde skilsmässa och att jag blev i chock.

Vi skulle detta år då allt hände fira femton år som gifta. Hade beställt en lyxsvit på flott hotell i Stockholm.

Våra barn skulle bo hos mormor och morfar. 

Nu har jag ingen av er kvar. En gång mördare är alltid en mördare enligt alla.

Mina barn lägger på luren när jag ringer. Vet att jag har blivit morfar men får inte ens se mitt barnbarn på foto.

Jag vill inte leva längre men här på fängelset är jag noga bevakad så att jag inte avslutar mitt liv.

Har aldrig förr burit hand mot något barn eller någon vuxen och inte heller något djur.

Människan är ett djur när hon vill bevara sin flock. Detta påstående stämmer mer än bra.

Stämmer också att jag blev dubbelt bestraffad. Först i domstol och sedan av min familj.

En från personalen i fängelset tycker så synd om mig. Han har fixat mig ett boende. Lovar att stötta mig på de sätt han kan. Han har även gett mig goda vitsord inför ett jobb jag har sökt.

Tur att det finns medmänniskor trots allt jag har gjort. 

Värsta straffet är nog mitt eget.

Fick inte ens komma till Ullas begravning. Jag får aldrig gå till hennes grav enligt mina barn. 

Försökt med professionell hjälp för att bearbeta detta men det går inte att göra ett avslut när jag inte ens får besöka min älskades grav.

Ryktet om at jag är en mördare kommer alltid följa med mig livet ut.

Samhället gav mig ett straff. Straffet är snart betalat av men människorna fortsätter ändå att straffa mig.

Jag vill bara dö.

@ Ljusletaren 

4 maj 2019