Gråta eller livet?

Jag längtar så till denna afton fylld av Norrbottens friska luft. Friska fläktar av glam och humor blandat med allvar. Det serveras enbart norrbottniska delikatesser på mässan. Jag var väldigt snabb att betala in våra biljetter till denna höstmässa. Kläderna vi skulle ha var rentvättade och satt på galgar i garderoben och klädesplaggen väntade bara på att få klä våra kroppar i något extra fint. Både jag och maken var nyklippta inför denna kommande kväll. Nu på lördag är det dags och det har redan nu börjat pirra av förväntan trots det är tre dagar dig. Då kommer ett besked som inte alls var väntat. Min mormor hade hastigt gått bort. Sorgen bygger nu ett bo i mitt hjärta. Min älskade mormor finns inte mera. Vet inte vad jag ska ta mig till när allt detta krockar med höstmässan. Jag har verkligen tunga skäl att ställa in allt. Samtidigt vet jag att min mormor var en livsnjutare. Hon sa ofta, ge mig inte blommor på min grav utan ge mig blommorna nu. Sörjer jag mindre om jag går på denna efterlängtade fest? Nej, låt folket tycka vad de vill. Själv tycker jag att det är ett fint sätt för att hedra min mormor genom att dansa och vara glad. Jag gråter och minns henne i min ensamhet plus att vi båda följer upp henne i kyrkan. Har en massa minnen att ta fram när det känns som mest tungt. Mitt sorgfyllda hjärta blir genast lättare när jag har tagit mitt beslut om att trots allt, gå på denna efterlängtade mässa. Jag dansade med min man och vi dansade samtidigt för min mormor. Jag åt gott och jag njöt och jag skålade för livet. Mormor jag älskar dig!

Hur sörjer man på bästa sätt? Ska man spela martyr och gråta och stänga in sig eller ska man bara fortsätta att älska livet trots sorgen?

© Ljusletaren

10 november 2018