Se upp med var du sitter? (fiktivt)

Jag har precis satt mig på en brun jägartuva. Tittar ut över gärdet. Noterar att grönskan har börjat inta vår värld. Det är endast gräset som ännu är i fjolårsfärger.

Hör viskningar och små skratt. Ser mig omkring  och noterar att det finns ingen i min närhet.

Det sticker till i min socka. Jädra mygg tänker jag och ska just slå till på ankeln då jag ser en pytteliten varelse vid min fot.

Han skrattar så han kiknar. Ramlar omkull i det torra gräset. Pysslingen skrattar så tårarna rinner.

Han ser så lustig ut i sina gröna kortbyxor med hängslen och illröda kortärmade skjorta.

Jag brister ut i ett stort anfall av skratt. Den lilla pyssligen blir så rädd att han springer in i jägartuvan som jag sitter på.

Mitt anfall av skratt blir ännu värre. Det sprutar av tårar och jag ojar mig över skrattkramperna. 

Då kommer det ut en arg pyssling ur jägartuvan. Hon har en brun lång kjol. Brun skjorta och ett grönt förkläde över det.

Hon skriker att jag ska sluta skratta för deras hus håller inte för alla skakningar från min kropp.

Hennes kolsvarta ögon nitar fast mina blå ögon. Jag blir så häpen att skrattet fastnar i halsen.

Jag ställer mig upp och hostar och hostar.

Känner att herr och fru pyssling klättrar upp på mig och att de sen bankar på min rygg så att jag slutar att hosta.

De glider varsamt ned på marken igen. 

Jag sätter mig ned bredvid dem. Frågar dem om deras boende och vem de är.

Vi har hela vår by på ditt gärde. Förr i tiden vaktade vi på boskapen som fanns här runt omkring.

Nu har vi all möda med att bevara vår by för ingen bryr sig om att hålla dessa marker öppna.

Det är med sorg i hjärtat vi ser hur allt växer igen. 

Vi måste tacka dig och din man som gör allt för att inte denna mark ska växa igen.

Tack vare er så lever vårt samhälle kvar.

Vi ville busa med dig och så gick det så här skrattar den manlige pyssligen. 

När jag tittar efter på jägartuva som jag nyss satt på så ser jag tre fönster. En dörr plus en skorsten.

Herr och fru pyssling berättar att de håller ett öga på vårt hus när vi är borta.

Som tack för att vi lejer bonden att välta en viss del av marken så att inte allt växer igen ska jag få önska mig en sak.

Tankar om guld och rikedom rinner igenom mina tankar. Mycket om välstånd dyker ideligen upp i tankarna. 

Sen rannsakar jag mig själv!

Jag brinner för djur och natur. Varför inte önska en oas av lycka samspelt med djur och natur och dessa små pysslingar. 

Det blir min önskan!

Herr och fru pyssling ler och de ler. Klappar i händerna och nu kommer en hel by fram. (Varje jägartuva var bebodd).

De hurrar och skrattar och lovar att vi ska vara tillsammans livet ut. 

Min önskan gick i lås. Finns mer att berätta om livet med dessa pysslingar  men det tar vi en annan gång.

@ Ljusletaren 

20 maj 2019