Påsken 2019 (fiktivt)


Har jag berättat så kul vi hade påsken tjugohundra nitton? Tror inte det säger jag och ler stort. Vi hade bjudit hem Lisa och Steffo. Eftersom det var knytkalas så hade de med sig smått och gott.

Ni skulle ha sett deras ögon när de kom in. Skrattar gott fortfarande.

Jag hade dragit ut vårt stora matsalsbord så det blev jättelångt med alla sina iläggsskivor. På bordet låg en stor gul gardin som hängde ned på sidorna så man såg inte ens mattan under bordet.

Jag ropade från köket till Lisa att ställa maten under bordet. Ni skulle ha sett hur hennes ögon blev stora som tefat. Under bordet sa Steffe, just det svarade min man Hans.

Jag hade fäst batterislingor på bordets undersidor så det blev lämpligt ljus. Ställt fram skålar med lite av varje. Lagt ut stora gula kuddar. Snart stod även Lisa och Steffos mat där. Alla våra flaskor stod under en stol.

Varsågoda och sitt sa jag och bad dem krypa in under bordet. Lite stela i kroppen är vi alla men det gick bra att komma ned på våra kuddar.

Vi åt och vi skrattade. Glasen fylldes på allt eftersom. Alla verkade trivas.

Nu skulle jag gå på toaletten och jag försökte krypa ut men mitt förbaskade artrosben sa ifrån. Jag kom inte upp! Maken fick rulla ut på golvet och försöka att dra ut mig. Vi skrattade så att jag höll på att kissa på mig.

Med stöd av stolar och bord kom jag mig upp och till toaletten men maken kunde inte ställa sig upp. Ryggen sa ifrån. Steffo hasade sig ut för att hjälpa min man Hans. Lisa skrattade och skrattade.

Steffo hade värkbrutna händer och kunde inte hjälpa min man upp från golvet. Lisa fick vara som en vän i nöden. Hon hasade sig lätt ut och sen hjälpte hon min man upp från golvet. Makens rygg hade kreverat men vad gjorde det för vi skrattade så vi grät.

Till slut så hade vi varsin stol att sitta på men nu runt det stora matsalsbordet. Lisa som är liten och vig hade städat bort allt från golvet under bordet.

Halta och lytta men glada så drog vi nu en spader. Först till ett hundra vinner. Så klart att det var Lisa som vann igen men det var hon värd och helst denna påsk då hon fick städa bort allt under bordet.

Ja minnen är till för att sparas och allt det onda glöms bort när minnen är ljusa och glada.

Påsken tjugohundra nitton glöms aldrig bort sanna mina ord.


© Ljusletaren

17 april 2020