Mitt kära barndomshem (fiktivt)


Fönstret står öppet och en vind rör gardinen. Känner hur det suger till i magen av hemlängtan. Väntar mig nästan att mor ska springa ut på stenbron.

Tårarna rinner av djup saknad!

Ut kommer istället Lady min systers vackra svart/vita collie. Lady springer glatt mot mig. Jag sätter mig ned på huk medan Lady slickar bort mina salta tårar.

Nu kommer min syster emot mig med stora famnen.

Vi kramas och vi kramas.

Allt är sig likt inomhus. Gabriella min syster vill ha det så. Ingen gladare än jag.

Vissa saker har bytt färg och tyg. Men möblerna är detsamma.

Prunkande fina pelargonier i tre köksfönster. Det brinner i den gamla järnspisen. Det luktar hemgjord köttsoppa. Min mage kurrar och min syster Gabriella skrattar. Idag är det renköttsoppa med nybakad mjukkaka.

Jag bara ler och ler. Glada tårar rinner i rännilar över mina kinder.

Min syster babblar på liksom vår mamma gjorde. Jag känner mig verkligen välkommen.

Du har kvar ditt rum på vinden. Allt är precis som du hade det när du bodde hemma. Tänkte fråga dig när du kom hem vad du vill ha för färger och dylikt. Kanske du vill behålla allt som det är?

Jag bara skrattar och säger: ”Du Gabriella är så lik vår mamma och det gör mig så glad. Visst får jag riktigt landa innan vi planerar vidare”. Gabriella skrattar gott medan hon njuter av köttsoppan.

Lady ligger parkerad vid mina fötter under köksbordet. Hon vet att jag även älskar henne.

Varit hemma endast någon timme och känner ändå hur stressen rinner av mig.

Nu ska det bli kokkaffe med hembakad vetebrödslängd.

Jag är mätt och nöjd. Till och med jag har fått upp ångan med att prata. Ännu är inte min vinflaska öppnad men man kan tro det som vi båda skrattar och pratar.

Vi två frånskilda kvinnor har mycket att ta igen. Jag bor så långt bort från Gabriella. Jag bor i Stockholm. Hon i Norrbottens län.

Stockholm suger energi av mig. Stressen har krupit in under skinnet på mig. Jag blir tröttare för var dag som går. Vet att min personlighet inte passar för att bo i en stor stad.

Jag har ännu inte berättat för Gabriella att jag har sagt upp mig och att jag kommer att stanna för gott. Den överraskningen vill jag hålla på.

Småler för mig själv när Gabriella säger att tant Greta har dött och att gården har varit till salu. Hon undrar vem som har köpt huset osett?

Då kan jag inte hålla mig längre. Det är jag som har köpt det huset. Gabriella skriker av glädje. Är det på sant säger hon flera gånger. Ja, svarar jag skrattandes.

Flyttbilen kommer i morgon. Jag börjar nytt jobb om några veckor. Jag har fått fast jobb i stan.

Vad vi firade den kvällen!

Det räckte inte med min vinflaska utan vi öppnade även Gabriellas vinflaska.

Huvudet värkte dagen efter men det var det värt.


© Ljusletaren

27 maj 2019