Visar inlägg i kategorin Mina dikter

Tillbaka till bloggens startsida

Min dikt + min bild

 

Är det verkligen tyst någon gång?


Kroppen ger alltid ifrån sig varierande och annorlunda ljud. Blodet sjuder.

Vinden mojnar. Sinnet lyssnar hela tiden efter ljud i det förstummade landet.


Kylan biter i kinden liksom i trädets pulserande sav. Dragningskrafter låter.

Nordens ljusorgel spelar upp olika spektrum på himlavalvet. Allt sprakar.


När är det tyst egentligen? Är det då man stannar av allt och bara lyssnar inåt?

Är ett med universum inom oss tillika med universum ovan oss. Ankommen.


© Ljusletaren

10 mars 2018 

Dikten om vikten att vila från tekniken


Gör dig driftduglig


Boningen kroppen med dess signaler är viktiga att ta på högsta allvar

Fladdrande, skimrande teknik urholkar själens vishet med kraftlöshet

Finns du där eller finns du där eller var är du nånstans i teknikvärlden

Bromsa och bromsa hårt och fast och vägra ge efter för stresspåverkan


Stopp … allt blinkande stannar … stopp … återhämtning sker


Eftertrycken från tillrättalagda energibanor är välmående glänsande

Sinnesjämvikten mellan ro och teknik håller sig behagligt från varandra

Adrenalinet ligger på rätt avslappnande nivå och gottar till sig nogsamt

Attans vad livet kan sprudla likt pärlande och bubblande sockerdricka


Teknik är bra men låt inte tekniken överta dig och din hälsa


© Ljusletaren

15 december 2017