Hjärtats röst

Tyst för nu pågår ett stort tankearbete. (Fiktivt)

Ylwa kliar sig på huvudet. Hon gör bara så när hon blir konfunderad. Ylwa är inte medveten om att jag småler för detta är en kär gest för mig. Min dotters tankar går på högvarv. Det kan bli vad som helst när hon är i det stadiet. Hur många roliga och tragiska och sorgsna tankar som jag har fått ta emot av henne efter att hon har fått bearbeta allt för sig själv, det vet jag inte.

Jag är tyst och iakttar bara Ylwa lite i smyg. Vill inte förstöra Ylwas stund med sig själv utan förlorar mig själv bort i tankar. Tänk denna underbara unge vad hon är till glädje för mig med sina upptåg. Hon är kavat och framåt och man kan inte tro att hon är så fundersam på saker och ting.

Nu tittar Ylwa på mig och skrattar. Mamma var är du nu i dina tankar? Jag skrattar tillbaka och väntar med spänning på vad jag nu ska få höra.

Mamma du vet väl att jag och Lars ska flytta ihop. Ja det vet jag och även pappa. Vi båda har ju önskat er lycka till och allt. Det vet jag väl men nu är jag så osäker på om jag klarar av det? Jag känner mig inte beredd alls. Vi får flytta in i lägenheten nästa månad. Men jag vill åka med Marie och tåg- och båtluffa lite innan jag känner jag är redo för att flytta ihop. Vill inte göra Lars besviken men det känns bara fel att flytta ihop nu.

Du Ylwa det är svårt att bli vuxen men ett som vi har lärt dig att är att du ska följa ditt hjärta. Kommer du ihåg det? Ja, det är därför som jag har tänkt så mycket på detta.

Du och Lars måste prata igenom detta och det så fort som möjligt så att du/ni kan säga upp lägenheten i tid. Jag vet mamma men det är fjärilar av obehag i min mage. Vill inte såra Lars.

Det gick en dag och så satt Ylwa med fingrarna i hårbotten igen. När det har varit tyst ett tag så säger Ylwa att Lars och hon har gjort slut. De ska säga upp lägenheten idag.

Blev Lars mycket ledsen? Nej, inte alls för han tyckte vi skulle vara fria. Kände vi likadant för varandra om ett år så kunde vi i så fall flytta ihop.

Mitt mamma-hjärta var så stolt. Hur hade jag och min man begåvats med en sådan klok ung kvinna?

Det gick som i de flesta fall. Ylwa började studera och fick sin utbildning klar efter fyra år. Fick fast jobb och träffade en annan ung man som hon flyttade ihop med. Lars flyttade utomlands och fick ett bra jobb. Även han träffade en kvinna som han flyttade ihop med.

Vad vet man om livet? Ingenting alls! Huvudsaken är väl att man följer sitt hjärtas röst.


@ Ann-Britt Berglund

5 februari 2022

Varför så elak?

Varför är människor så elaka? (Fiktivt)

Det finns personer som är så elaka att man nästan ser hur de färgas svarta. Smicker och söta ord fick kommunen att tillåta dessa människor ta sig an fosterbarn.

Till en familj kom en liten smal pojke. De visade honom genast till ladugården där kor, grisar och häst fanns. Pojken heter Dan. Han kanske är lite sen i sin utvekling men inte blev det bättre på denna gård.

Dan fick tvätta sig i ladugården i ett handfat av cement. Maten kom kvinnan i huset bärandes ut till ladugården och till honom. De var snåla med mat och oftast kunde maten vara lite skämd.

Dan fick aldrig höra ett gott ord. De sa att han var lat och att hans arbeten gick sakta. Ingen av husfolket såg hur han frös för nya kläder fick han inte heller. Hur många gånger hade inte Dan krupit ihop med hästen för att få lite värme!

Varje gång kommunen skulle komma på besök fick han komma in till husfolket. Han fick tvätta sig inne och låna kläder av en av deras söner. Dan stod framför kommunfolket och de berömde husfolket för att Dan såg så frisk och sund ut. De såg inte att Dan hade för stora kläder på sig för att lura ögat att han såg välmående ut.

Ni förstår väl att Dan blev ledsen och så ledsen i hjärtat att han funderade på att ta sitt liv men det vågade han inte.

Nu denna dag så skulle det komma ett barn till husfolket. Dan undrade om det barnet skulle bo med honom? Han stod välkammad och fin och bockade för kommunfolket. De hade med sig en flicka som skulle stanna kvar. Husfolket hade sagt att de hade problem med Dan så honom fick kommunfolket ta med.

Dan kom till en ny familj. Det var som att komma till himmelriket för nu räknades han in som en i familjen. Dan kunde inte tacka lyckan nog många gånger.

Flickan som kom till hans före detta husfolk orkade inte länge. De hittade henne hängandes i en bjälke där höet var i ladugården. Trots det så kom det barn efter barn till detta husfolk. Kommunfolket trodde på deras berättelser. Vem tror på ett fattigt fosterbarn?

Dan lovad dyrt och heligt att han skulle bli barnens försvarare när han blev vuxen och så blev det också. Dan kämpade med näbbar och klor för alla de utsatta barnen.

Hur kan man vara så elak är för mig en gåta? Pengar är viktigare än små barns välmående.


@ Ann-Britt Berglund

4 februari 2022


Du är aldrig ensam

Oroligt i kön. (fiktivt)

De står i kö bakom mig för de vill ha sina ord nedpräntade. Hör ni hur de pratar i munnen på varandra. Inte visste jag att de var så pratsamma på den andra sidan. Skrattar gott för mig själv.

Det är viktigt att jag kommer fram först för jag vill ge kärleksfulla ord till de mina. Snälla författare du måste lyssna på mig? Tårarna rinner nedför hennes kinder och mitt hjärta ömmar och givetvis så får hon ordet.

Jag heter Monika och jag gick över till den andra sidan för ett år sedan. Jag ser hur mina barn och min man lider. Deras tårar verkar aldrig sluta. Jag har försökt att trösta dem med att vara med i deras drömmar men tydligen så har allt blivit värre.

Mats, Linda och Clara, detta är jag er mamma och fru. Hör upp nu på vad jag har att säga er. Jag har ett stort och viktigt jobb att utföra och därför var jag tvungen att lämna er. Det var med sorg i hjärtat att se hur ledsna ni blev. Jag har varit hos er då och då. Försökt få er att känna av mig men ni är så ledsna att ni inte känner av mig.

Här går jag i skola för att hämta in mer kunskap innan jag får gå ned igen. Jag har fått titta i livets bok och se vad jag bör repetera på i mitt liv som har varit. Jag har även skrivit in några önskemål om kommande liv.

Nu har jag fått veta att jag snart ska gå ned igen. Jag har fått en stor uppgift att göra men tyvärr får jag inte tala om vad. Det är en viktig uppgift är det enda jag får säga.

Sedan jag skrev ett önskemål om att få träffa er igen kommer också att bli sant. Denna gång kommer jag att återfödas som ett kommande barn till er pappa.

Låt nu era tårar torka och låt er pappa få känna sig älskad igen av er, av mig och den tillkommande kvinna som han ska träffa.

Linda och Clara jag kommer att besöka er då och då i drömmarna så känn min närvaro och känn mina pussar på era kinder. Glöm aldrig av att jag älskar er.

Hur gick det sen för denna familj vill ni veta? Linda och Clara kände av sin mammas närvaro och det gjorde dem trygga. De lovade sin mamma att aldrig glömma av henne. De lovade också att släppa lite på sorgen och börja leva i ljuset igen.

Mats träffade en underbar kvinna i sorgegruppen. De pratade om sina sorger och drogs mer och mer till varandra. Sorgen hos de båda vissnar aldrig bort men de kan hantera sorgen på ett bättre vis.

Numera bor de ihop och har en storfamilj. Mats och de två flickorna och Karina och hennes två pojkar. Snart ska pappa och Karinas baby födas och alla längtar så. Linda och Clara är verkligen på sin vakt för att se om det blir en tjej som deras mamma har sagt. De vet att de kommer att älska denna baby och skydda henne från onda saker.

Livet går trots allt vidare men nu med ljusare inslag i livets väv.

Ja, ni fina vänner från andra sidan ni får vänta till en annan dag för att få göra era röster hörda. Tack för att ni vill besöka mig och låta mig få skriva ned alla ord.

/kram från författaren


@ Ann-Britt Berglund

3 februari 2022

Ett hjärta till dig!

Ta emot (Fiktivt)

Idag är det en sådan dag som jag ska plocka in hjärtan i min korg. Jag ska njuta av varje ord som ges med hjärtat. Jag ska låta hjärtan få pulsera vidare i min snart överfulla korg.

Ser ni den flätande spånkorgen i min hand? Blunda därefter och se alla hjärtan som samlas i korgen. Nej, jag vet att det inte är ”Alla hjärtans dag” idag. Varför behövs det vara en speciell dag för att tänka hjärtvänligt?

Känner ni min lycka och storhet att vara ägare till alla dessa hjärtan? Bra för då är ni med i denna numera fulla korg.

Nu börjar jag dela ut hjärtan hej vilt. Ta emot och känn hur din dag blir bra. Ta emot du ledsna person för detta är en gåva till dig. Ta emot och låt dig fyllas av härlig hjärtesång. Ta emot och låt dig växa.

Nu har jag två hjärtan kvar och det har jag sparat till min älskade man och vår älskade hund.

Fick du inget hjärta själv frågar en hjärtvänlig person? Men det hjärtat bär jag med mig var dag och dessutom så fick jag en liten del av varje hjärta från er alla i min korg.

Tvivla aldrig på godheten och lova mig det. Ha en hjärtlig dag önskar jag från mitt bräddfulla hjärta.


@ Ann-Britt Berglund

1 februari 2022

Otäck händelse.

Avskyvärt det som hände. (Fiktivt)

Jag ser hur Roy tar fram sitt skjutvapen ur vapenskåpet. Han plockar även med sig ett paket med skott. Jag ryser till och tänker vad ska han nu hämnas på?

Jag upptäckte fort att Roy är lite störd. När något går emot honom så tar han farm sitt gevär och laddar det för att hämnas på något oskyldigt djur.

Det har blivit många sorgsna tårar efter djur jag ha älskat plus andra grannars djur. Har försökt att förmå Roy att ta ut sin ilska på andra sätt men då har han hotat mig med sitt oladdade gevär. Givetvis lät jag då honom att vara.

Fast denna gång ska jag faktiskt ringa till polisen i tid. De känner även till Roy sedan förr. Jag har starka misstankar om att han ska skjuta vår granne för att han har svarat emot Roy.

Jag hör hur Roy går ut, jag hör hur han laddar sitt vapen. Jag hör hur stegen bär i väg mot vår granne. Tar fram min mobil och ringer polisen på ett direktnummer som jag har och som Roy inte vet om.

Ringer till våra grannar och varnar dem för Roy. Det var försent för grannen har redan öppnat dörren när Roy ringer på.

Ser från mitt fönster hur Roy siktar på grannen. Ser hur han pekar att grannen ska gå nedför trappen och gå runt huset.

Då hör jag smällen av gevärskott. Jag darrar i benen och hela jag skälver till. Jag gungar fram och tillbaka. Inte kan väl Roy skjutit ihjäl vår granne?

Står som fastklistrad vid fönstret och tittar. Polis och ambulans kom samtidigt. Jag vill se vad som händer men vågar jag det?

Strax kommer en polis och ringer på vår dörr. Din man är vådaskjuten men vid liv. Han ska lastas in i ambulansen och köras iväg till lasarettet.

Vad hände vill jag veta? Lever grannen? Ja. Om du orkar kan du komma ut för att se och prata med dina grannar.

Ser hur grannfrun darrar och skakar och hur en polis försöker att trösta henne. När hon ser mig så springer hon fram och kramar om mig. Pratar osammanhängande men jag lyckades förstå det viktigaste.

När grannarna hade blivit varnade av mig så var det försent. Grannfrun såg hur hennes man hade gått ut till ytterdörren för att öppna. Hon sprang efter deras jaktvapen i vapenskåpet, laddade det fort och sprang efter sin man. Hon såg hur Roy föste hennes man framför sig. När Roy skulle skjuta hennes man brann det till i hennes huvud och hon sköt Roy.

Tack och lov att ni lever sa jag flera gånger och kramade om de båda. Det var fullt av blåljuspersonal på deras tomt. Jag hann se när de bar iväg Roy men jag brydde mig inte. Jag blev bara mer hatisk mot honom.

Efter några månader var Roy frisk från sina köttsår. Han hade varit nästan hela tiden på vuxenpsykiatrin. Läkarna hade nu kommit fram till att han ska ha rättspsykiatrisk vård på livstid.

Givetvis tog jag snabbt ut skilsmässa och flyttade från vårt hus. Grannarna orkade inte heller att bo kvar i sitt hus. Roy förstörde för sig själv och även för vi tre vuxna.

Än idag så ryser jag när jag ser skjutvapen. Spelar ingen roll om det är på teve eller inte. Jag har det bra idag och jag har husdjur som ingen kan skjuta bort för mig. Otur att jag inte flyttade från Roy tidigare men jag var väl för paralyserad av skräck så att jag blev handlingsförlamad.

Rättegången kom fram till att grannfrun hade skjutit i nödvärn. Grannfrun fick även hjälp för sitt trauma. De båda har flyttat till utlandet. Hör av dem då och då.

Roy skriver och skriver och ber om ursäkt för allt men jag kan inte förmå mig att gå dit eller att förlåta honom. Tur att han har sina syskon som går rättspsykiatrin och besöker honom.


@ Ann-Britt Berglund

31 januari 2020

Äldre inlägg

Nyare inlägg