En strimma av hopp

Fru prydlig

Antons Svea gillade att klä upp sig. Spelade ingen roll att hon var bondens fru. Elegant skulle det vara, vare sig det var vardag eller helg. Marinblå klänning dekorerad med vita knappar. Ett vackert vitt pärlhalsband som alltid vilade tryggt mot den marinblåa klänningens vita halskant. Till denna klänning så var det alltid skor med klack. Vita skor till sommaren och svarta till vintern. I sin garderob hade hon ett flertal av klänningar att välja på. Fast alltid en marinblå klänning till vardags. När helgerna kom åkte klänningar med färg fram plus att lite rouge klickades ut på hennes bleka kinder. Läppstiftet var rött så klart. Anton skämdes över sin prydliga fru. Han hade önskat sig en redig bondmora som kunde utföra olika saker i hemmet plus på ägorna. En fru som hade mjöl på kinderna och var uppklädd i ett stort vitt förkläde över den noga lappade klänningen. Anton ser riktigt framför sig hur bullar bakas och aromen av mat fylls i hela stugan. Ser också de små sitta på kökssoffan och vänta på olika delikatesser. Istället blev han gift med denna prydliga och snälla kvinna. Klen av sig är hon också. Någon längtan efter barn har hon inte heller. Hennes kropp skulle bli förstörd säger hon. Det har gått så långt att längtan efter ett barn gjorde så att Anton belägrade sin fru med våld. Den marinblåa klänningen gick i trasor och vita pärlor rasade över hela köksgolvet. Sveas blick vändes inåt och hon blev nervsjuk. Blev intagen på hemmet. Sen begärde hon en snabb skilsmässa. Anton skämdes och skämdes så innerligt. Vid detta årtionde hade mannen rätt till sin fru och inga straff utdelades. Svea går än idag i sina prydliga klänningar. Gifte om sig gjorde hon aldrig trots att hon sedermera blev frisk. Anton fick fyra barn tillsammans med en bagares dotter. Jag är ett av de barnen och kan intyga att mina föräldrar levde lyckliga ihop hela deras liv.

© Ljusletaren

13 september 2018

Olyckan

Skolbussen började studsa mellan de bilar som hade oturen att befinna sig i närheten. Yrvakna barn skrek i falsett. Likt en färgpalett knuffade bussen bilar framför sig i dess olika färger. Gapande ansikten av skräck lyste överallt. En barnvagn hade vält men modern hade hunnit dra upp sitt lilla barn. Stora folksamlingar sprang för livet. Bussen välte till slut. Blod, smärta och död. Träffade människor skrek av smärta. Idyllen i småstaden hade genast övergått till att bli omnämnd i alla nyheter. Ambulanser, poliser, ambulanshelikoptrar var tillkallade. Frivilliga hjälpte till. Många döda och svårt skadade. Traumaenheten var redan på plats. När olycksrapporten kom berättade den att busschauffören hade fått en kraftig hjärtinfarkt och hade dött precis i ögonblicket då bussen kantrade.

© Ljusletaren

12 september 2018

Sammanträffande

Hela veckan så har jag tänkt på dig. Kanske det var bilden i lokaltidningen som fick mig att undra. Det var ett tag sedan jag såg dig och blev därför överraskad då jag såg dig i reportaget. Du var helt förändrad. Ja, ja, åldern går i skov så jag tog allt med ro. Var på stormarknadens parkering då jag hörde någon säga: ”Hej”. Jag hejade och ropade till. Är det du och vilket sammanträffande. Såg dig i tidningen och kände knappt igen dig. Har varit sjuk svarade du. Fått cellgift och tappat allt hår. Detta är det nya håret som har växt ut. Tänk att vi bor i samma omgivningar och jag hade ingenting hört om det. Hur mår du nu? Hur upptäckte du det? Frågorna var många och du svarade glatt och villigt. Du har till och med mage att fråga mig om hur jag mår? Det blev som ett hån till hennes sjukdom. Glad är hon i alla fall och sprudlade av energi. Hon kände hopp och tilltro till livet. Jag önskade henne innerligt och väl en god bättring.

© Ljusletaren

8 september 2018

Liten plats finns i mitt hjärta

Där på det lilla stället fanns en underbar butik. En sådan där butik där man kunde köpa allt mellan himmel och jord. Saknar verkligen den lilla idyllen i min by. Allt fanns för både man och hustru och deras barn. Stämningen var alltid lättsam och trevlig. Det skämtades vid charkdisken för ägaren gillade att vara under bältet med glimten i ögat. Hur lång ska korven vara idag och så vidare. Jag blir riktigt varm i hjärtat över att tänka på denna lilla butik. Som ni förstår så har den fått en speciell plats i mitt hjärta. Tänk här fanns nästan allt! Stryktips och Lotto gick att lämna in. Bensinen kunde köpas till bilen. Det fanns trädgårdsmöbler och mycket mera. Affärsägaren ordnade gärna jippon. Minns när Tobbe trollkarl var där. Det var mys ute med ballonger och fika. Alla var saliga över att få de se olika trollerikonsterna. Till jul skyltades det och barnen stod på tå för att se in och önska. Fanns lucia med levande ljus till kaffe och pepparkaka. Vilka minnen det finns från denna lilla plats mitt i byn.

© Ljusletaren

11 september 2018