En strimma av hopp

Del 16

Idyllen går i kras.

Nu har de bott här i fjällvärlden i två år. Allt har gått in i fasta rutiner. De har mat och de har bär och de har fisk i mängder. Kossorna levererar mjölk för husbehov. Adriana har även lärt sig att ysta ost, göra egen fil och mycket mera. Åke har fått lära sig att snärja snaror och att jaga älg. Ja allt är som det ska vara.

Fast en natt vaknar Adriana av en hemsk känsla att något ska hända. Hjärtat bankar förtvivlat. Skräcken har borrat fast sig i hennes kropp. Det hjälper inte att krypa ännu närmare Åke i dubbelsängen. Morgonen närmar sig innan Adriana kan somna in vid Åkes sida.

Blek och hålögd så stiger hon upp först. Gör upp eld i spisen. Förbereder frukosten för att sen gå ut och mjölka korna.

Åke ser direkt att något är fel när Adriana kommer in igen och börjar med frukosten. Han får ur Adriana vad det är som skaver henne. Åke försöker att vara realist men han vet att Adriana brukar känna rätt när något är fel.

På förmiddagen ringer Adriana till Bos fängelse och får rapporten att han snart ska friges. Adriana lägger på och springer ut och kräks i blomrabatten.

Ringer genast upp alla barnen och berättar att de ska vara på sin vakt. De lovar att vara rädda om sig.

Adriana skyndar till skogs med Åkes lunch. De sitter i en öppen täppa och resonerar om hur de kan eventuellt skydda sig om Bo skulle dyka upp.

Tur i oturen är att det är sensommar och de kan lätt fly med helikopter upp till en fjällstuga som de får låna då och då. De kommer på att de ska flytta på djuren till en fäbod en bra bit från deras gård. En tonårsflicka har lovat att mjölka och se om djuren. Schäfern Ida ska få följa med i helikoptern. Adrianas mamma bor nu på ett hem och har det bra där så henne behöver de inte oroa sig för. Alla barn stannar där de är.

Nu är de på väg i helikoptern till denna fjällstuga. Endast vana vandrare kan vandra förbi. Schäfern Ida är överlycklig att vara sin matte och husse till lags.

Adrianas oro lägger sig mer och mer när dagarna flyter fram. Det är dags att börja tänka på hemfärden. Det luktar snö.

Väl hemma så betalar de tonårsflickan för hennes jobb. Packar upp saker och hämtar hem djuren. Flickan sitter i båten och vinkar adjö när det smäller av ett skott. Adriana och Åke ser hur hon ramlar ihop i båten. De försöker att lokalisera skytten som finns på deras sida.

Då smäller det av ett skott till och nu träffas deras öskar till båten. Ska de rädda sig själva eller ska de rädda tonårsflickan?

De ringer 112 och begär hjälp. Svårt att få tag i poliser i detta stora län där det är milstals av områden att patrullera av. Få poliser och stora områden men de hoppas ändå på snabb hjälp.

De ser hur den lilla roddbåten med flickan rör sig mot den andra sidan. Nu sitter tonårsflickan upp och ror för livet. Hon vet att skytten inte kan nå henne.

Adriana och Åke springer ned i husets källare och gömmer sig. De hör hur schäfern Ida morrar och skäller. Sen hör de hur Bo skriker för livet att de ska ta bort hunden.

Fort upp ur källaren. Börjar skratta när de ser hur Ida står på Bos mage och slickar honom i ansiktet. Ta bort detta äckliga fanstyg skriker Bo. Snabbt springer Adriana in i Åkes verkstad och hämtar ett rep som de binder Bo med.

Ingen eller inga poliser kom idag. Bo är sönderbiten av knott och mygg. De ska just hjälpa honom in i huset när polishelikoptern landar vid deras brygga.

De hade förstått allvaret när tonårsflickan hade sagt att hon hade fått fly för livet. Det var endast ett köttsår i hennes arm. Polisen hade även fått information från Bos fängelse att han var farlig.

Mycket lättade ser Adriana och Åke hur de sätter på Bo handfängsel och hjälper honom in i helikoptern och flyger iväg.

Det tog låg tid den natten att komma till ro för de båda, för det var många saker att bearbeta. Ska de flytta, ska de stanna kvar? Inser de att de måste leva med detta och lära sig att leva med det?

Till slut somnar de tätt ihop och känner sig nöjda med det beslut som de till slut tog.

@ Ann-Britt Berglund

7 februari 2021

Del 15

Flytten

Detta med att diskutera var de ska flytta var ingen lätt sak. Det skulle ta ont att lämna sin mamma kvar i byn. Dessutom skulle hennes barndomshem inte överlåtas till hennes eller Åkes barn. Stor sorg bara det.

Det är skam på torra land att den som är mest utsatt ska vara tvungen att flytta på sig för att få frid.

Hur Åke och Adriana resonerar kommer de inte på något vettigt förslag. Tills en dag då de slår upp sin lokaltidning. Där är huset alla vill ha. Det är gammalt och gediget. Har sommarstuga och uthus och en ladugård. Tomten är stor. Det enda kruxet är att det ligger mycket avsides. Det är därför som det är så billigt. Finns krav på att det måste vara rätt köpare.

Konstigt tänker Adriana. Vadå rätt köpare?

Alla i familjen är överens om att detta verkar jättebra. Deras barn kan studera i Umeå. De kan ta bussen hem över helgerna om de inte vill stanna kvar i stan.

Ior finns inte längre och inte Karo och kattorna. Goliat börjar bli gammal så han ska de sälja till en familj i byn som tar hand om pensionerade hästar. Där kommer han att få det bra.

Adrianas händer skakar när hon tar kontakt med mäklaren för mer information. Hon blir genast tagen på allvar och hänvisas att ringa till ägaren direkt.

En gammal go kvinna svarar. Adriana berättar att de är intresserad och berättar också om Bo och deras rädsla för att bo kvar i hennes barndomshem.

Kvinnan blir jätteglad när hon får höra om Adriana och familjens djurintresse. Det ingår hund och kor i anbudet. Finns även kattungar att ta hand om. Adriana blir överlycklig för det beskedet.

De kommer överens om att Adriana och Åke ska komma upp till fjällen nu till helgen så säljaren kan visa hela hemmanet.

Först flyger de till Luleå, sen har de hyrbil fram till en by utanför Arjeplog. Där ska de hämtas med skoter för att komma över till andra sidan av sjön.

De ser hur en skoter med kälke kommer körandes mot dem på platsen där de skulle vänta. En äldre krum kvinna möter upp dem. Berättar att hon ska hämta lite varor som hon har beställt med bussen innan de åker hem till henne. De nickar att det är helt okej.

Snart är de på väg över sjön. Det är ljuvliga vyer de ser. Både Adriana och Åke känner sig fria.

Väl inne i det gammeldags köket kommer en schäfer och möter dem. Fyra små kattungar ligger invid spisen. Hela huset andas frid.

Det finns två fjällkor i ladugården. Tyvärr ingen häst men två grisar. Huset är litet med tre små rum plus det stora bondköket. Det finns en bagarstuga på tomten. Sommarstugan är varmbonad så där kan eventuella barn sova. Ypperligt med två rum i den sommarstugan.

Det är en stor ladugård. Verkstad finns också i utbyggnaden plus ett utedass. Den gamla kvinnan pekar ut sina ägor. Visar också att det följer med två stycken hölador. Hon visar också upp brunnen som leder in vatten i huset.

Det är inte modernt men huset har en själ. De kan skaffa torrtoa för att montera fast i duschrummet.

Ingen kan komma hit på sommaren utan båt. De är skyddade ett långt tag under vintern och då isarna inte bär. De måste lära sig att leva som förr i tiden med slakt, potatis, bär och huggning av ved.

Adriana och Åke tittar på varandra och säger vi är mycket intresserade. Du ska få det pris du har begärt. Men var ska du bo själv? Jag flyttar in till Arjeplog och hyr in mig hos min syster.

Adriana och Åke sitter som trollbundna på kvällen för att lyssna på Aina som den gamla kvinnan heter.

Natten har varit ljuvlig! De längtar redan hit igen trots att de inte har åkt hem. Aina skjutsar dem till platsen där de har sin hyrbil. Vinkar glatt och säger på återseende.

Familjemöte hemma. Alla är lika ivriga för att få flytta till fjällen. Ungdomarna tycker det ska bli spännande att få gå på Universitetet i Umeå. Vissa av Åkes barn är äldre men vill ändå flytta med. De ska söka jobb i Luleå eller någon annan stad i närheten.

Adrianas mamma blir inte glad när hon hör om detta. Hur ska jag klara mig utan er? Vill du flytta med och bo i en lägenhet i Arjeplog? Då kanske du kan få prata med Aina då och då och även komma hem till oss för att hälsa på er? Så blev det också.

Adriana säljer det mesta från barndomshemmet. Det finns möbler dit de ska flytta. Bättre att köpa dessa möbler och ge Aina en slant så hon kan köpa det hon vill till sitt rum hos hennes syster.

De som köper Adrianas barndomshem får skriva under ett avtal om att de får inte berätta var hon har flyttat. Givetvis så skriver nya ägarna på det avtalet plus köpeavtalet.

På väg till norr. Det är med stora förväntningar de kör de många milen upp till norr. Personbilen är packad från golv till tak och får endast plats för två personer. Adrianas mamma flyttade till Arjeplog för en månad sen. Hon har installerat sig och även fått med sina möbler dit. Barnen är i Umeå. Två av Åkes barn är i Luleå där de har fått arbete och varsin lägenhet.

De är framme. De har hyrt en parkeringsplats med motorvärmare. Aina flyttade igår och har lämnat in sin skoter hos en granne på denna sida av sjön. Givetvis har de köpt skoter och kälke av henne.

Åke har fått instruktioner om hur han ska köra en skoter. Leden är risslad så de kan inte köra fel.

De hör hur korna råmar när de kommer hem. De vill mjölkas och är hungriga för de fick sin mat tidigt i går. De skyndar sig in med all packning. Schäfern Ida rusar fram från köket och hälsar dem välkomna.

Fort ut för nu ska kor mjölkas och alla djuren ska ha mat innan de packar upp. Tur att Aina har lärt Adriana hur man mjölkar.

De sitter sen inne vid den gamla vedspisen och tittar ut genom köksfönstret på alla stjärnor som hälsar de välkomna. Skålar med sina vinglas och bara njuter av frid.

Snart har livet börjat gå in i vanliga hjulspår. Det är skönt att få använda kroppen på rätt sätt och slippa siffror på papper tänker Adriana. Åke älskar sin verkstad och han älskar att lära sig att hantera motorsågen. Fått hjälp av en trevlig granne tvärs över sjön som visade honom hur han skulle göra.

Alltså en dag i norr går fort. Mörkret känns för första gången välkomnande. Ingen kan göra dem något ont för här kan ingen smyga sig in om natten. Kommer någon efter isen så varnar Ida på en gång.

Hur länge ska de kunna bo i denna tomtebolycka brukar Adriana tänka då och då.

@ Ann-Britt Berglund

28 januari 2021

Del 14

Bo har permission

Bo vet att tvillingarna är femton år. Han vill se dem till varje pris. De är av hans eget kött och blod och ingen ska hindra honom. Det finns bara en hake och det är att han har bevakning på sina första permissioner.

Bo och hans manlige bevakare går till ett matställe för att äta mat. Denna första gång så är permissionen kort för att se om han kan uppföra sig.

Alla vet att Bo ser bra ut och att han kan manipulera många människor. Därför lägger han in en charmstöt på killen som bevakar honom.

I fängelset sprids skvaller fort så Bo vet att han manlige vakt är bisexuell. Därför gör han allt för att vinna över vakten på sin sida. Gör antydningar om att han vill ha lite sex med honom. Inte nu men senare.

Fängelsevakten sväljer allt med hull och hår. Han ser till att han får följa med som vakt när Bo ska ha sina permissioner. Han skryter ofta om till fängelseledningen om hur Bo uppför sig bra och är trevlig mot alla.

Nu är det första weekenden för Bo att vara ensam ute i frihet. Han har stämt träff med vakten på ett hotell. Ger vakten det han vill ha. Stoppar sömnmedel i hans dricksglas. När vakten sover så tar han tillfället i akt och flyr hem till Adriana.

Han ser hur två välskapta och fina tonåringar följer sin vackra mamma in i deras hus. Han tar upp pistolen och bestämmer sig för att smyga sig in för att skjuta alla tre.

Han öppnar den olåsta dörren och stiger in i det gammeldags köket. Adriana och barnen tittar förvånat på honom. De ser hur Åke och hans bror följer efter Bo men säger inte ett ord.

Bo tittar förälskat på sina tre offer. Tänker att det är nästan synd att döda dem men än är han inte helt fri och ingen annan ska få äga det som är hans.

Han tar upp pistolen och börjar sikta och givetvis först mot Lis-Marie och ska just skjuta när hans pistol flyger all sin väg. Skottet brann av men träffar bara taket.

Han känner något hårt mellan skulderbladen. Två män skriker att han ska lägga sig ned på golvet. Åkes bror är polis och han sätter därför handbojor på Bo.

Snart är gården återigen full med blåljus. Ingen är skadad som tur är.

Tvillingarna har fått veta berättelsen om sin pappa och även sett bilder på honom så de var inte heller så chockade.

Press och nyheter slår upp detta med stora uppslag. Hjältarna får riktigt skina för det de har gjort. Bo får ytterligare pålagda fängelseår. Dessutom ska han förflyttas till ett annat fängelse och längre ifrån Adriana och barnen.

Bos föräldrar blir helt chockade. Grubblar på hur allt detta har kunnat hända? Har de varit för släpphänta med Bo eller vad beror allt detta på?

För en gångs skull så faller inte Adriana in i mörkret igen. Hon känner sig däremot trygg med sin Åke. Fast det finns bara en sak hon funderar på. Kan de bo kvar här i byn? Bo kommer någon gång ut i friheten igen och då kanske det inte går lika bra?

Ja detta är en stor fråga att fundera på.

© Ann-Britt Berglund

27 januari 2021

Del 13

Livet åker hit och livet åker dit

Adriana och Åke åker som oftast till staden för att träffas. De har kommit varandra nära och mycket nära. De har denna gång beslutat att åka till en annan stad för att ligga över på hotell.

Det är med fjärilar i magen som Adriana följer med Åke in i hotellrummet. Hon känner genast hur ångesten slår till. Adriana mattsvettas och fryser om vart annat. Säger till Åke att hon inte klarar av detta. Åker gör allt för att lugna ned henne men det går inte för Adriana vill fly och Adriana flyr.

Hon kör och kör med bilen. Stannar till vid en skog för att gråta. Hon vill så mycket men minnena är svåra att tackla. Hon ringer Åke och berättar var hon är och att hon vill bryta upp innan allt går för långt. Åker förstår men Adriana hör hur ledsen han är.

Hela det här förbaskade livet har varit svårt att tackla tänker Adriana. Hade hon inte tvillingarna och sin mamma så skulle hon ha gett upp för längesedan.

Adriana ser hur hennes mamma har sjunkit ihop och tappat lusten sedan Adrianas pappa dog. Hon måste vara stark för hennes mammas skull. Kanske hon och Åke kan vara vänner trots allt?

Adriana ringer Åke igen och frågar om de kan vara vänner trots allt? Givetvis säger Åke. Kom hit igen, jag ska ligga i soffan i natt och du får ligga i dubbelsängen.

Så trevlig kvällen blev trots allt!

Natten var angenäm i den stora dubbelsängen. Adriana tyckte synd om Åke och bad honom komma och ligga i den andra halvan av sängen. Det gör han med glädje.

Hon ligger och tittar på Åke. Ser hur fin han är. Tålmodig och stark. Vet att han älskar henne men Åke rör henne inte förrän hon säger till. Adriana känner sig trygg.

De upprepar detta med att ligga på hotell flera gånger. Åke låter henne vara varje gång.

Himmel och pannkaka för Adriana känner lust för första gången i sitt liv. Hon närmar sig Åke i dubbelsängen. Han är vaken. Han tittar ömt på henne.

Kyss mig säger Adriana och hon möts av heta mjuka kyssar. Smek mig säger Adriana. Åke smeker henne. Ta mig! Åke smeker henne på alla hennes känsliga ställe. Han får henne att skrika av lust.

Äntligen har hon fullbordat ett samlag och på ett ömt och fint sätt. Adriana verkar inte alls ha fått nog. De älskar hela natten. Åke är så fin och ler så fint och är så försiktig och öm. Detta är kärlek!

Alla i byn blir glada när Åke och Adriana berättar att de har blivit ett par. De fortsätter att bo på var sitt håll så att hennes och Åkes barn får vänja sig med varandra.

Åke vet om att Adriana inte kan få barn enligt vad läkarna har sagt till Adriana. Han säger det spelar ingen roll för vi har barn båda två.

Adriana stålar som förr. Det lyser riktigt om henne. Hon är vackrare än någonsin.

Det går ett antal av år. Åke och Adriana bor numera ihop. Barnen samsas bra. Djuren älskas av dem alla.

Det finns bara ett mörkt hål på himlen. Bo ska få börja med permissioner. Adriana bävar för följderna. Hon känner hur ångestklumpen återigen finns där. Sömnen påverkas och det hjälper inte ens vad Åke gör för att lugna henne.

© Ann-Britt Berglund

25 januari 2021