Ordet är: Tickar

 


Tiden tickar … (Fiktivt)

Sara-Marie känner hur hon sitter fängslad i sin kropp. Kroppen hindrar henne för att göra allt det där som DU själv gör utan att tänka på det.

Tankarna är friska och sunda men vad gör det när kroppen inte alls kan hänga med?

Sara-Marie ångrar att hon klagade så mycket när hon egentligen inte hade något att klaga på. Hennes kropp var på den tiden ett med hennes själ och de två gjorde saker tillsammans.

Numera är kroppen förbrukad men själen är intakt. Sara-Marie måste hela tiden försöka göra sig förstådd med de sina plus sina vårdare.

Bara att önska att fönstret ska öppnas sägs inte som förr. Det tar tid att orda fram de orden. Frisk luft med jordens viskningar gör livet så mycket lättare, tänker Sara-Marie.

Bäst är att bli påklädd och dras ut med alla maskiner för att lukta och kanske få känna på jorden. Någon av de kära lägger jord i handen och för sedan min hand upp till min näsa. Det luktar härligt jordigt och jag längtar efter att få slippa min boja som heter ”kropp”.

Ingenting är hemligt längre utan jag behöver hjälp med allt. Fattar ni hur förnedrande det är? Inte ens mina toabesök kan hållas hemligt.

Varför klagade jag på bagateller? På den tiden så jobbade vi ihop, kroppen och själen. Jag var självgående och kunde göra precis vad jag själv ville utan några personers tillsyn.

Nu när min kropp nästan helt har gett upp så vill jag ge er rådet att leva livet. Sluta klaga och gör något av det du själv vill. Byt jobb, res bort, gå en kurs, lär dig något nytt och så vidare. Vad hindrar dig att göra det? Inte din kropp i alla fall?

Trots min sjukdom är jag tacksam för att jag har gjort mycket i mitt liv som jag är nöjd över. Vill göra mera men jag hinner nog inte med det.

Älskar de mina och vår hund. Hunden ligger ofta vid min sida och vi tycks prata med varandra utan fysiska ord. Min kära man har så ledsna ögon liksom våra barn och barnbarn. Kan bara säga till dem: ”Lev livet medan ni kan. Tacka varje dag ni får tillsammans med kropp och själ.”

Till er alla säger jag: ”Se även alla människor och se då bakom deras pansar till kropp.”

Vet ni att jag älskar er alla och önskar er allt gott!

Än sitter jag fast i min kropp men snart så lämnar jag in, så lev livet med kropp och själ tillsammans.


@ Ann-Britt Berglund

6 januari 2022

 


 

Tisdagens ord är: Unna

Unna mig kärlek. (Fiktivt)

Sol, Liv, Bergman. Alltså jag kan inte se mig mätt på denna söta flicka under dopakten. Prästen riktigt ler mot henne när han gör sina fina ritualer inom kyrkan. Givetvis är Sol tyst under hela dopet. Tittar bara på alla med sina stora och blå ögon. Hennes ljusa hår pryder hennes hjässa så fint. Ett mycket vackert barn.

Tror jag hoppar över fortsättningen om Sols dop och går direkt in i hennes nuvarande liv.

Sol är numera tjugofem år. Lika vacker som hon var som barn är hon även nu. Lång och atletisk och alltid med rätta glimten i ögat.

Hon har en hemlighet som hon vill komma ut med, men vågar hon det? Vad ska hennes föräldrar säga?

Sol har känt sedan hon var liten att någonting är annorlunda med henne. Hon dras till kvinnor. Män skrämmer henne.

En gång var det nära att hennes föräldrar skulle ta henne på bar gärning men hon hann rädda situationen. Hon hade en tjej hos sig och egentligen vad är det för konstigt med det? Tjejen var lika vacker som Sol men var inte särskilt smart. Får man säga så?

När föräldrarna ringde på dörren så släppte Sol in dem förstås. Presenterade tjejen för sina föräldrar och då säger tjejen att jag avgudar er dotter. Sol ger mig så mycket kärlek.

Föräldrarna står som tomma fågelholkar och tittar på sin dotter. Sol riktigt ser hur deras tankar försöker att få ihop allt, därför skyndar sig Sol att berätta. Linda (som tjejen heter) har nyss gått igenom en svår sorg när hennes mamma dog för fjorton dagar sedan. Jag har försökt att trösta henne på alla sätt. Föräldrarna trycker varsamt Lindas händer och beklagar sorgen.

Sol har nu blivit riktigt kär och Linda är glömd sedan många år tillbaka. Denna kvinna är alldaglig men charmig och kvicktäkt. De delar samma intresse för djupare frågor. Hon heter Desirée och är världens goaste kvinna. Mjuk och tilltalande.

Desirée påpekar ofta att nu måste du berätta för dina föräldrar om mig. Vi ska snart försöka att bli gravida så nu kan du inte dra ut på detta något längre.

Sol har ont i magen, svettas och allt känns otäckt svårt. Väl hemma hos föräldrarna börjar hon till sist att berätta om att hon är lesbisk och lever ihop med en kvinna. Hennes mamma svarar att det är skönt att du äntligen kan tala ut om detta som vi har misstänkt i många år. Dessutom har vi hört om detta via skvaller. Hennes föräldrar sluter henne i sina famnar och berättar att de är glada om Sol är glad och nöjd. När får vi träffa din partner?

Sol säger att vi kan komma hit i eftermiddag om det går bra? Givetvis går det bra och ni är välkomna båda två.

Desirée mottogs med värme och bidrog med sin fina personlighet på ett fint sätt. Sol tänkte för sig själv: ”Varför väntade jag så länge med att berätta om detta när jag vet hur fina föräldrar jag har.”

Det var Sol som blev gravid först. Det föddes en underbar flicka som liknade sin mamma. Hennes namn blev Bell, Linnea, Desirée.

Det var samma präst som döpte Bell som hade döpt Sol. Prästen var lika glad över detta flickebarn. Prästen sa ofta att Gud är kärleken och ingen kan döma bort kärleken.

Alltså det finns så mycket att berätta om denna familj men vi slutar här i lyckans toner.


@ Ann-Britt Berglund

4 januari 2022

Ordet är: Dilemma

 

Vilket dilemma detta blev. Fiktivt)

Karina kände sig instängd. Hon hade inte tänkt att livet skulle bli på detta sätt. Hennes närmaste påpekar alla fördelar med att ha det på detta sätt.

Karina känner sig arg för vad har de närmaste med hennes liv att göra? De tycker så och Karina tycker så. Visst är man sig själv närmast hela tiden?

Karina börjar söka nya ställen att bo på. Ingen av de sina vet något om det. Bara att söka ett nytt ställe piggar upp Karina. Hon lever upp och börjar planera långt i förväg hur hon ska ha det.

Bäst skulle det vara med ett litet hus med en liten täppa men den tanken släppte Karina med en gång. Ett parhus är också ett val men orkar hon med att skotta infarten och klippa lite gräs? Nej, den tanken försvann också.

Lägenheten hon har sökt andas frihet. Hon ser ut över blått vatten. Känner brisen i ansiktet. Luktar det inte till och med saltvatten?

Oasen utanför hyreshuset är inbjudande med grillmöjligheter och vackra parksoffor. Rosorna luktar förföriskt gott.

Bilen skulle kinesa på parkeringen. Hon skulle få skrapa och borsta av bilen varje dag det snöade. Dessutom är bensinen svindyr så hur långt skulle hon ta sig med bilen utan att det kostade skjortan?

Fast att vara direkt ute i naturen är väldigt lockande. Höra hur småfåglarna sjunger. Sitta och titta på barn som spelar fotboll eller leker i sandlådorna. Många sandkakor skulle bakas där.

Karina sluter ögonen och tittar upp. Inser att det är svårt att välja mellan två olika världar. Världen med mjukare natur lockar på henne. Hon vill inte kvävas mellan asfalt och damm.

Sen att sitta på nåder och vänta på de sina. Det är inte kul för det kan bli långt mellan gångerna ibland. De har sina egna familjer plus vänner.

Karina är tacksam för allt det livet har gett henne trots svåra sorger. Hon är inte ung men inte heller gammal. Tänk att få bo nära naturen och kunna se annat än betongklossar. Det vore livet!

Karina har fått sin lägenhet i en by cirka två mil från där hon bor. Hur ska hon göra? Lyda barnen eller strunta i dem och låta sin egen själ bestämma?

Ett liv är så kort och åren går bara fortare och fortare. Karina har beslutat sig. Hon ska flytta för att få må gott i själen.


@ Ann-Britt Berglund

3 januari 2022

Skriv om ordet: År

 

Fest på G (fiktivt)

Alba är jäktad för hon ska hinna så mycket idag. Allt är planerat i sista sekunden som vanligt. Att hon aldrig lär sig?

Hur urbota dum får man vara att bjuda hem så många på middag och till nyår dessutom? Vad tänkte hon egentligen?

Huvudet värker, nacken krånglar, axlarna och ryggen värker. Tankarna ”hur ska jag hinna allt” cirkulerar allt fortare inom henne.

Hennes man Kjell petar lite ömt på henne och då forsar ord och tårar ut ur henne. Kjell, kan inte än annat säga att så här är det varje gång vi har fest. Att du inte har lärt dig?

Alba blir så förbannad att hon tar hunden och går ut. Slänger igen ytterdörren så att fönsterglasen skallrar.

Kjell ser pillimarisk ut men det vill han inte visa för sin kära Alba. Hon ska få se vad han har hittat på.

Alba kommer hem med hunden och ser något piggare ut. Ska börja städa och förbereda mat när Kjell smyger upp bakom henne och kramar om henne. Säger att nu ska du gå och ta dig ett långt bad så städar jag under tiden.

Alba njuter bland allt badskum i badkaret och tillåter sig att slappna av lite. Tar tid på sig att torka sig och göra sig i ordning för dagen. Njuter när hon hör hur dammsugaren jobbar.

Öppnar badrumsdörren och hittar dammsugaren på tomgång. Alba undrar var Kjell är?

Där kommer Kjell i sin fina kostym. Stänger av dammsugaren och bjuder sin fru armen in till deras sovrum. Kläd dig nu i dina festkläder för taxin kommer på en stund. Alba är så förvånad att hon gör som Kjell säger.

Taxin kör fram dem båda till entrén till en festvåning i staden. Alba tittar på Kjell men Kjell säger ingenting. Han tar sin fru under armen och de åker med hissen upp till festvåningen.

Alla deras vänner står och väntar på dem. Kjell har fått varje par att betala sina kuvert för nyårsmaten och själv har han hyrt hela festvåningen för denna dag och kväll.

Allt för vår fina vän Alba säger alla i en samstämmig kör. Kjell säger: ”Allt för min kära hustru Alba” Sen börjar musiken spela och Kjell bjuder upp sin hustru till dans.

Första halva av dagen så spelar de musik och spelar spel och pratar och pratar. Äter en eller flera varmkorvar med bröd till lunch. Snart blev det kväll och massor av god mat serverades dem.

Det var även lejt för diskning och städning. Alba kände sig som en drottning på bal. Hon mår så gott och har så trevligt. Längtar hem för att få rå om sin älskade man.

Överraskningar finns bara man tror på dem!


@ Ann-Britt Berglund

31 december 2021

Torsdagens ord är: År

Jädra skitår (fiktivt)

Irene svär och domderar. Detta är det värsta år som hon någonsin har upplevt. Hon rabblar upp en massa saker som hon är arg på. Glömt är alla de fina saker som hon har varit med om.

Jag har lust att gå fram och skaka om min syster men det vågar jag inte alls. Hon är inte god när hon har det där humöret. Jag smyger mig sakta ut ur huset.

Går in i skogen och bara djupandas. Varför har jag fått en sådan otacksam syster tänker jag gång på gång. Varför ser hon inte allt fint hon har fått och får uppleva?

Så här har det varit så länge jag minns. Irene är impulsiv men i grund och botten är hon jättesnäll. Minns att mamma och pappa smög på tå när Irene var på detta humör. Hur kan en kvinna sätta respekt i sina syskon och föräldrar är en gåta för mig?

Vi trodde det skulle bli bättre när hon blev gift och fick barn men det blev bara sämre. Hennes man Håkan har sett så ledsen ut på sista tiden och kanske det har med Irenes humör att göra?

Jag beslutar mig för att gå tillbaka och prata ut med min syster Irene. Hon blänger på mig när jag kommer tillbaka och undrar vad jag har glömt?

Jag svarar att nu vill jag prata öppet med dig min kära goa syster. Varsågod muttrar hon surt.

Kan du förklara för mig vad det är som är så dåligt med detta år? Nu ska vi snart få ett nytt år och då bör du ha gjort upp med detta år eller hur?

Irene börjar plötsligt gråta. Jag blir ställd för så här har jag aldrig sett Irene förr. Hon börjar berätta att hon har känt sig så hängig detta år. Ingen ork, ingen lust, bara trött och åter trött. Till slut så började hon tro att hon var allvarligt sjuk men de hittade inget fel på henne. Hon har inte orkat prata med någon om detta utan bara lidit i det tysta och nu brast det helt. Jag ställer mig upp och ropar att Håkan ska komma och lyssna på sin fru.

Håkan blir riktigt vit i ansiktet av den chock han får. Han har trott att Irene är trött på honom och har övervägt skilsmässa. Hennes hemska humör är även en bidragande orsak för skilsmässa.

Jag går fram och håller om Irene. Men goa storasyster, så här kan du inte ha det. Nu ska vi ordna en tid till doktorn för dig. En doktor som lyssnar på dig. Håkan går också fram till Irene och säger att han har varit dålig på att hjälpa till i hemmet.

Jag frågar vad de har tänkt äta och Irene berättar. Sitt här med Håkan så går jag och gör i ordning maten. Håkan får ta disken efteråt.

Jag gnolar hela tiden då jag gör maten. Dukar fint och tar även fram lite vin. Tänder ljus. Ropar att nu kan ni komma in för att äta.

Irene ler med hela ansiktet och tackar varmt. Jag lämnar dem för att åka hem till de mina.

Givetvis så följde jag med Irene till doktorn som berättade att Irene är helt slutkörd och även påverkad av sin menopaus. Irene blir sjukskriven och får order om att vistas mycket ute i skog och mark.

Irene blev långtidssjukskriven. Hittade igen till sitt rätta jag. Jobbar med sina humörsvängningar. Håkan och hon har funnit varandra igen. Deras barn tycker det är kul att komma hem igen när deras mamma mår så mycket bättre och inte är så arg.

Att förändra en människa är svårt men är människan bara villig att jobba med sig själv går det oftast bra. Det är mycket sällan som Irene gormar och skriker nu för tiden. Hon har jobbat på bra med att sätta sig själv i första hand. Håkan förstår nu mycket bättre hur Irene har haft det. De delar numera på allt både det roliga och det tråkiga.

Jag har fått en storasyster som respekterar mig. Visst kan det bli hett om öronen ibland men då är Irene snabb att be om ursäkt.

Ja, detta nya år blir bra för oss alla. Tänk att det har även Irene sagt.

Jag som berättar heter Mary och är lillasyster till Irene och svägerska till Håkan.


@ Ann-Britt Berglund

30 december 2021

Äldre inlägg

Nyare inlägg