Livet är inte alltid rosenrött (Fiktivt)

Jag måste erkänna att jag avskyr mitt jobb men jag kan ändå inte säga upp mig. Jag lever ensam med två små barn. Det är med tunga steg jag går till jobbet var dag. En tröst är ändå att jag slipper kvälls- och helgpassen.

Jag är utbildad journalist sedan sex år tillbaka. Gifte mig för fyra år sedan. Tvillingarna är föddes två år därefter. Frånskild för ett år sedan så jag och min man delar på vårdnaden.

Det tär på mig att vara frånskild för vi hade det så bra. Tror att det är påfrestningen med att begåvats med tvillingar som slet sönder på vårt äktenskap. Allt känns lugnare nu när vi båda har fått fason på våra olika roller men måste erkänna att jag längtar tillbaka till min man.

Som relativt nybakad journalist fick jag slaskjobbet med att jaga kändisar. Tidningen vet att folk älskar att snaska till sig allting som inte följer den vanliga tågordningen.

Jag Ellenora Maria Viklund som inte har koll på mitt eget liv ska skriva om andras olyckor. Det är mig emot. Jag som vill ha min man tillbaka och jag som vill ha riktiga nyheter att skriva om.

Suckar djupt och börjar med att söka efter skvaller. Jag har mina insiders som brukar tipsa mig om ett och annat. Chefen tycker att jag gör ett bra jobb. Suckar igen. Drömmer mig bort om det stora scoopet. Dagdrömmer om att koma hem till lägenheten där min man och våra barn väntar på mig.

Avskyr att söka och titta på kändisarnas magar för att skriva om det. Avskyr att ha kameran med på stan för att fota eventuella kändisars snedsteg.

Snälla du kom och krama om mig! Lyft upp mig i ditt knä och låt mig känna på riktig värme. Värm mitt sårade och uttråkade hjärta. Blås bort mina obekväma tankar. Låt mig få vara jag och då endast för ett litet tag.

Kan du ta kvällen i kväll säger chefen helst plötsligt till mig. Jag blir kritvit i ansiktet. Vet att om jag säger nej så förlorar jag min pondus. Säger jag ja, så kommer det att bli mer kvällar.

Tyvärr, har jag barnen denna vecka och min man jobbar extra denna kväll. Chefen blir högröd i ansiktet. Det är mycket viktigt att vi blir först med nyheten att denna kungliga kändis har fått demens. Ellenora det handlar om stora pengar och du kan bara inte neka till detta.

Jag springer i väg till toaletten och kräks. Tårarna spårar sin väg nedför mitt ansikte. Huvudet värker och tankarna går på högvarv. Jag inser att jag behöver hjälp.

Chefen står kvar och väntar på mig. Jag kan inte jobba över för jag har blivit sjuk säger jag till chefen. Gå hem och vila dig några timmar och kom in i tid till kvällen. Konstigt nog går jag med på detta.

Ringer vår husläkare och jag får en återbudstid på stört. Läkaren undersöker mig och hummar och har sig. Jag hinner tänka att jag är allvarligt sjuk men så var det inte.

Jag är helt körd i botten och dessutom gravid. Men hur gick det till? Jag och min man var tillsammans bara en ända gång under vårt särboförhållande. Husläkaren sjukskriver mig i två veckor.

Hur ska jag våga ringa min chef och berätta det?

Precis som jag anade blev chefen skitförbannad och så förbannad att han gav mig sparken på en gång.

Ringer min man och frågar om han har tid att komma till mig efter jobbet. Berättar som hastigast att jag har gått in i väggen.

Min man Ville kommer så fort han kan. Tvillingarna sover och jag ser för jävlig ut. Tårar och ett blekt ansikte, nedsjukna axlar, trött i blicken.

Ville tar tag i mig och lyfter upp mig och lägger mig i dubbelsängen. Håller om mig, viskar söta ord. Säger till slut att han saknar mig och vår familj. Samma här säger jag och jag har någonting mer att berätta för dig. Vi ska få ett kärleksbarn. Ville lyser av en innerlig kärlek och pussar mig överallt. Det känns gott att ha min man bredvid sig.

I och med Villes extraknäckande så klarar vi oss bra fram tills den nya babyn föds. Vi är lyckliga och jag skrattar och är som förr i tiden. Vi hittade tillbaka till varandra och jag är så tacksam.

Numera frilansar jag och får uppgifter som jag trivs med. Saknar Inte alls den snaskiga världen. Vill endast vara kvar i min egen lyckobubbla.

© Ann-Britt Berglund

9 december 2020